Ömsom vin, ömsom vatten
Aftonen här vid kanten av Ölands Mittlandsskog, vid kanten av ulleviåkrarna, vid kanten av Alvaret strax söder om mig, lägrar sig i vårskymningen.Jag ser nu hur det lyser i byns lagårdar och jag hör hur morkullan kör sin rund i regndoftskvällen. Koltrastarhannarna tjafsar som vanligt nu i skumtimmen om sina revir. Ovanstående här är ju som en pokal av det bästa vin.Man talar om digitala portaler för Öland, men jag tror mer på konkreta pokaler, fyllda till brädden av hästar, vårmorkulleupplevelser och sånt som vår ö har unikt. Lite söder om mig finns makalösa Sjukällorna. Det sprudlar där upp klaraste källvatten ur alvarmarken. Klart, kallt och så livgivande gott! Man ligger på knä där på Alvaret vid källan och kupar det kalla, klara vattnet i sin hand till ljuvlig dryck.... En märklig motsatts från vin till vatten är att en liten ölandsfastighet, som bebotts av fattigfolket, nu byggs om storligen av sommargäster. Jag är väl för gammal och obenägen till förändringar. Men det känns konstigt i hjärtat. Sommargästen är där få veckor av sommaren. Men hela stället byggs nu om för att gästen ska kunna bajsa i dricksvatten. Det gamla, givande päronträdet sågades ner, platsens pärla i form av ett välbevarat, litet uthus med öländskt sommarkök har i stort sett rivits. Allt för att ge plats för dusch och vattentoa så man kan bajsa i dricksvatten. Nu går jag och lägger mig, med mitt fönster på glänt mot skogen så jag somnar till morkullans ”knorrk, knorrk”, som möjligen kan vagga mig till sömns efter denna omvälvande dag. Anne Wilks
