Mitt lilla fejs å jag

Mein kampf för allt och allas goda i livet sliter på min päronformade kropp.Även utan mediadrevet på skördefestjobbet så blir man ju inte yngre, kan jag se i spegeln. Jag har satt spegeln så att det är lätt att komma förbi den utan att hinna se så mycket.... Samtidigt så har jag blivit så gammal och förståndig. Full av livserfarenhet av alla livets smällar. Så jag bryr mig inte om hur jag ser ut. Att verkligen leva och verka på ett sätt där mina gratisgåvor jag är född med kan komma till nytta är det jag knölar på med. Vid min lilla stund här på klotet.Min förebild är Teaterråttan Emma i Mumintrollen. Hon som går där lite krokig, med nedhasade strumpor och sopkvast. Hon som låter alla lysa på teaterns arena, men sen går bak kulisserna och plockar upp efter teatersällskapet, släcker lamporna på gamla trötta ben. Idag är det löööördag och jag har inte gjort ett förbaskat någe!Läst olästa tidningar och...nja...jag har ju sorterat i e-postfloden, skickat ut om presskonferens om ekologiska Öland, men slappat som jag känner det. Skönt prasslande regn från fönstret på glänt i Mittlandsskogens djup. Här satt jag med lite grå hårstrån, full av ansiktsrynkor och gäddhäng då jag bläddrade i olästa tidningar. Mot mig lyste då en annons om hur man kan få bort rynkor. (Faktiskt var det rättskrivet och inte som nu ofta särskrivet; ryn kor...!).Mot mig lyser en bild av hur jag PLÖTSLIGT skulle se ut om jag köpte annonsörens smörja.Jag bifogar en bild på annonsen.Hur fasen skulle jag plötsligt kunna se ut som en tjugotvåårig, ung flicka med hy slät som en bebisstjärt? Nä, jag behåller nog mitt lilla fejs med intressanta spår av Livet med stort L!Anne Wilks