Landsbygden lever!
Man snackar om att landsbygden ska leva!Ja, ja, snacka på, snacka på. På Öland lever i varje fall landsbygden ska jag säga.Och den som lever får se. Ät öländska äpplen! När man är i Stockholm, vem fasen är man då? Ingen. En människa i strömmen. Å nerslajjen kan man åxå bli utan anledning. (Nerslajjen = öländska för nedslagen). Men här på kusten är varje människa en särskild person. Talar man om Märta i Persnäs, Rolf i Solberga, Pelle i Glömminge kvarn eller Gittan Flodman i Löttorp, så handlar det om personligheter. Var och en med sitt speciella själ, sitt kontaktnät, sina förmågor.Behöver man hjälp med något så har man massor med medmänniskor att tillfråga. Och man kan själv ofta få glädjen att hjälpa någon här på ön! Vi har en levande, ovärderlig gemenskap. Som bland alla människor finns givetvis tjafs och trassel, men den sociala gemenskapen med medmänsklig omsorg övertrumfar det vida i vår levande landsbygd. Jag upplever dagligen exempel! Just idag hade jag en problem om hur jag ska få ett paket från mig till Albyboden i Alby.Jag rang till Irene i Albyboden och Thörlings på Blå Porten. Inget problem; bara ring när du har paketet hemma så är det alltid nån som far förbi Ullevi. Och nu ikväll kom jag hem efter en intressant dag med Miljö- och Byggnadsnämnden i Mörbylånga kommun. I många ärenden ser man hur viktigt det är med lokalkännedom. Man får en nära, bra bild av ärendet. Det ökar engagemanget dessutom. Väl hemma i mörkret utan upplysande snö eller månsken knölade jag in min stappliga, päronformade kropp i huset och tände några lampor.Och när jag blickar ut i mörkret svarar min ljuvliga granne Elin med sina tända lampor!Landsbygden lever på Öland där vi hjälps åt och bär ljus till varann. Anne Wilks
