Fröken Wilks i tårar

Äntligen har jag avsatt en hel dag alldeles för mig själv! Och vad händer då? Jo, jag hade tänkt mig att städa lite hemma så jag kan komma fram i huset. Pappersinsamlingen belamrar snart sagt alla golvytor, jämte soppåsar i olika återvinningssorteringskassar. Ytan på mitt arbetsbord har jag inte sett på månader. Där är det översjö av papper, en burk med oidentifierbart innehåll, vapen såsom brevöppnare, flugsmälla och tandpetare. Det hela verkar övermäktigt, men jag attackerade pappersinsamlingen till att börja med. Då visar det sig att just denna lördag blir det världens finaste brittsommarväder!Så det var ju fasen också!Men jag har framhärdat och verkligen fått ut pappersinsamlingen. Dessutom har jag börjat attackera arbetsbordet. Solen bara skiner å skiner å skiner därute. Äpplena bara mognar å mognar å mognar därute. Samma sak är det med plommonen.Jag säger till mig själv: Håll på ni bara! Skin å skin du sol och håll på att mogna å dofta ljuv augusti ni äpplen å plommon. Jag ska baske mig ändå hålla fast vid att vara inne i pappersdammet och röja. Göra något bara för mig själv. Nu tog jag en paus och satte mig ner i allt damm.Och vad fick jag se utanför fönstret!Jo, där satt min ekorre på hasselgren och åt på en hasselnöt.Tänk att den satt och skrek i kallregn i mars då den hamnat utanför boet och ekorrmamman inte hämtade in den i boet. Jag väntade i det längsta, men när den låg blöt och kall på marken med allt svagare pip så tog jag in den i min BH-värme.Och nu satt den där så fin, så fin med sina ekorrögon och mumsade på en hasselnöt i grönskan denna brittsommardag. Jag gick närmare fönstret och vi tittade på varann, men inte kunde den komma ihåg varför den inte var död och nu satt nöjd och frisk med sin nyfångade nöt.... Solskenshistorien vid min paus gjorde att jag kände som en liten glädjetår i ögat! Anne Wilks