Brukad plog blänker
Man har ju hört talas om ”de grå tinningarnas tjusning”.Idag när vi åkte till skördejobbet, så flimrade blommande scilla, gulskimrande vårlöksmattor och ett svagt skimmer av knoppande träd och buskar förbi. Återigen, återigen möts man av vår, växt, nytt liv, ungdom i sin blomma i naturen.Och sommartid kan man se tonåringar gå omslingrade, förälskade.Jag är 58 bast, men känner mig ibland som 158 bast efter allt jag varit med om.... Jag tänker två saker:ETT: Livet på jorden ger sig aldrig; det blir vår med växtkraft igen och igen oavsett hur jag blir äldre.TVÅ: När jag ser de unga, omslingrade tänker jag att det är skönt att man är förbi det stadiet och allt jobb det innebar...puh! Resultat av dagens tankar/rödlistade insikter:Även om man till det yttre inte har ”de grå tinningarnas tjusning”, utan är hopkrökt, skrynklig och bär en päronformad kropp på sitt krokota skelett. Så kanske man har en själslig livserfarenhet i sitt hjärta som gör att man med livserfarenheten kan sortera ut glada solkatter. Att spegla mot sina medmänniskor.Då tycker jag det gamla ordstävet ”Brukad plog blänker” glimrar!Och då känner jag att jag kan glimra. Anne Wilks