Bränna böcker och bränna människor

Bokbål har allt sedan dess haft ett starkt symbolvärde när det gällt demokrati.

Jag är så pass bekant med Christian Cederroth att jag med bestämdhet kan säga att han inte är någon motståndare till vare sig demokrati och oliktänkande. Det har han också i samband med helgens manifestationsbränningar av Svenska Akademins Ordlista vid Segerstads fyr klargjort i intervjuer.

Jag förstår och delar hans frustration. Vilken normal människa gör inte det? Svenska Akademin anno 2018 är ju skämskudde modell extra large.

Över 200 år av snillen och smak har på några månader punkterats å det grövsta. I spillrorna ser vi något gubbigt och mossigt. Kejsaren har aldrig varit mer naken!

Jodå, vi på Öland har våra kopplingar. Hvita villan längs Näktergalsstigen i Borgholm är akademiledamöternas sommarviste. Vi har varit stolta över att våra akademiledamöter laddat batterierna på Öland. Nu känns det väl mer ”sådär”...

Svenska Akademin ska vara det finaste vi har inom den svenska kulturvärlden. Nu läser vi i engelska tidningar om sexskandaler och högst tvivelaktiga kulturstöd.

Alldeles tydligt är det också så att gubbarna ”vunnit” akademikriget och kvinnorna åker ut. Du blir invald på livstid till Akademin, men visst går det att sympatisera med de ledamöter som nu valt att hoppa av. I synnerhet som de då också tappar en rad förmåner som subventionerat boende, kläd- och reseanslag, samt inte minst gratis sommarlogi på Öland.

Hur eller hur så mår nog Akademin bra av nytt friskt blod för att fylla de arton stolarna. Ett bevis på mossigheten i systemet är ju dock att det är de kvarvarande ledamöterna som utser nya ledamöter, men att du bara kan lämna Akademin genom döden, alltså att du inte kan avsäga dig din plats. Rena snurren alltså.

Inte många står emot Christian Cederroth i hans förbannelse av Akademin.

Men. Manifestationen kunde tagit ett varv till på planeringsstadiet. Bränna böcker är liksom paxat i en manifestationshandling och det är inget vi förknippar med demokrati.