Minuten som blev över

Livet går fort. Ibland fortare och fortare. Det är så mycket vi vill hinna med. Det är lätt att glömma att sakta ner. Inte ens när vi får en varning – kör saktare. Lev långsammare.

Det är lättare sagt än gjort. Det är så mycket som skall hinnas med. Vi vill komma fram, gärna lite tidigare än tänkt. Vi vill komma upp, gärna lite högre än tänkt.

Och så kommer varningen. Hastighetsvarningen. Sänk farten. Kör saktare. Men nej, jag vill komma fram.

Men vart tar den vägen? Minuten som blir över. Sista dagarna på det gamla året är det saker som borde blivit gjorda. Fakturor som skall betalas och skrivas, hälsningar om ett gott nytt år skickade, städa och laga mat inför nyårsfesten. Det är så lätt att glömma – eller inte tillåta sig – att vi behöver lite andningstid mellan de olika plikterna. Lite ställtid, som forskaren Bodil Jönsson säger.

Det är så lätt att stressa för att hinna med. Så lätt att tänka: ”om jag bara skyndar mig så hinner jag både det och det”.

Vart tar livet vägen, när brådskan tar över?

Det är så mycket vi vill hinna med. Det är så mycket som vi tror att andra vill att vi skall hinna med. Men det bästa vi kan göra är att sakta ner, att ge plats för luft och ande. Att låta någon annan ta över då och då. Att släppa kontrollen.

Varför inte göra som professorn i klinisk bakteriologi Agnes Wold säger: ”Låt dammråttorna ligga”. De minutrarna kan användas för att andas lite djupare, låta de spända bråttomaxlarna sjunka och ”bara vara” tillsammans med dem man har nära.

Det är lättare sagt än gjort. Men kanske livsavgörande. Att sakta ner.