Ledare: ”På Öland kommer Kay alltid att vara odödlig!”
Jag fick höra om bortgången under söndagseftermiddagen genom en granne till Kay. Novemberdiset låg då tätt över Färjestaden, det villasamhälle där vi båda bor. Förlåt, bodde, omställningen är svår.
Kay kommer att bli ihågkommen som en av de viktigaste personerna i öländsk nutidshistoria.
Han var framför allt mannen bakom Victoriadagen, som betytt så oerhört mycket för den moderna turismen på Öland. I ekonomi så betyder det miljarder.
1979 genomfördes Victoriadagen för första gången. Hur hade Öland sett ut idag utan det som av många numera kallas för Ölands nationaldag?
Kungafamiljen har knutits till ön, Öland har i vart fall en gång om året fått stå i centrum för både nationell och internationell media, magiska tv-bilder med Öland i solnedgång - reklamen för Öland har varit enorm. Fråga valfri landsbygdsort och de har varit gröna av avund!
Bakom den där glättiga ytan som kanske var gängse bilden av Kay, så fanns det så mycket mer. Han brann, hade åsikter och ställde krav.
Men Kay hade en känslig sida. Minns hur illa han tog vid sig när IFK Borgholms P-O Amnér kände sig förbigången då media lyfte fram Kay som den ensamme mannen bakom Victoriadagen. Egentligen inte Kays fel. För Kay var noga med att lyfta fram IFK Borgholms och P-O Amnérs betydelse.
Om det där kunde Kay ringa en tisdagseftermiddag, det och mycket annat. För han hade synpunkter om mycket - Ölands två kommuner, samarbete med Kalmar och den öländska turismen, egentligen precis allt.
Den som någon gång haft Kay i luren på det där sättet, och det har jag förstått är väldigt många, vet hur omöjlig han var att besegra i en diskussion där han bestämt sig. Kay var lobbyisten som pratade som en vän och det måste vara det högsta betyg som en lobbyist kan få.
Kay blev Årets Ölänning 2007 och kunde nog egentligen tagit hem priset hur många gånger som helst, om statuterna tillåtit det.
Hur stor var han utanför Öland? För några år sedan skulle jag hålla föredrag för Ölandsklubben i Stockholm. Det var högst ett 30-tal personer där, men minns hur oerhört hedrad jag kände mig när jag på en stol upptäckte Kay.
Efteråt drog Kay med mig och de som ville hänga på ut i Stockholms nattliv. ”Tjenare, Kay”, hördes det överallt. Varenda dörr ställdes upp, varenda matta rullades fram och den värme som han möttes med från artister, idrottsstjärnor, politiker och andra kändisar var så innerlig.
Minns hur imponerad jag var. Inte så mycket för alla kändisar, utan för hur Kay kunde prata med allt och alla - ett socialt proffs. Saknaden är stor.
Tänker att Kay bara öppnat en ny dörr och att han där säkert kommer att mottas med ett: ”tjenare, Kay!”
