Till Sist

Theorin skrönor är på stort alvar

Till Sist Artikeln publicerades

ÖLAND/GÖTEBORG

När Johan Theorin ger ut boken ”På stort alvar” i sommar råder det ingen tvekan om att igenkänningsfaktorn blir hög för ölänningarna. Dels utspelar sig skrönorna över hela Öland, dels är mångas favoritkaraktär från Ölandskvarteten, Gerlof Davidsson, med i hälften av historierna.

– Man kan tolka den bokstavligt, för flera av berättelserna utspelar sig ute på alvaret. Sedan kan man tolka den som att jag berättar historierna på stort allvar, vilket inte betyder att de behöver tas på något större allvar, förklarar Johan Theorin underfundigt inför boksläppet i sommar - en samling skrönor och berättelser under titeln ”På stort alvar”. Där sanningshalten är varierad.
– En del är lite humoristiska, andra är mer vilda skrönor. När jag var liten och hörde släkthistorier var de alltid en blandning av olika stilar, så jag har fortsatt i den traditionen. Hälften är rysare och skräckhistorier, och resten är andra sorters berättelser.
Tror du att ölänningarna till och med kommer att känna igen en del av historierna?
– När det gäller släkthistorierna är chansen ganska stor, eftersom min släkting Egon Gerlofsson i flera årtionden berättade historier för kunderna i sin frisersalong i Borgholm. Så folk som klippte sig hos honom kan nog ha hört samma historier som inspirerade mig till novellerna. Egon hade en outsinlig mängd historier i huvudet.


ÖLÄNDSK BILDKONST
En av de karaktärer som kommer att figurera flitigt i boken är också Skutkaptenen Gerlof Davidsson, med Egon Gerlofsson som förebild. Tillsammans med sina kollegor i ölandskvartetten är han är med i ungefär hälften av berättelserna. boken får dessutom tydlig öländsk prägel i och med att några öländska bildkonstnärer som är verksamma i Föra och Persnäs kommer att bidra med teckningar och målningar i boken.
– Öland har ju inspirerat många fler konstnärer än författare genom tiderna, så det samarbetet tyckte jag var kul.
Och sedan är det inte bara Alvaret som den räddhågsna ölänningen måste undvika i sommar efter att ha läst Theorins skräckisar.
– Nä, berättelserna utspelar sig över hela Öland, och även till sjöss utanför ön. Tidsperioderna är också varierade, för de flesta utspelar sig nog i någon sorts nutid, men det finns även berättelser från den öländska motorskutepoken efter andra världskriget.
Innebär det här att du kommer att göra en del framträdanden på här på Öland i sommar?
– Inte som jag vet, och jag tror att det räcker med böckerna. Jag är väldigt osäker på att alla de här framträdandena gör våra böcker bättre. Ofta är det nog mest givande för en författare att röra sig obemärkt ute i samhället och prata med folk anonymt, och sedan sitta hemma och skriva resten av tiden.

MAGNUS ANDERBERG

Två smakprov inför sommarens bok:

En historia jag hörde som liten var när min mammas farfar David Gerlofsson seglade från Visby med sin skuta Rut för att frakta skrot till Kalmar, och plötsligt hörde hundskall mitt ute på havet. När han tittade ut över relingen fick han se en schäfer komma simmande mot båten. Inga andra fartyg syntes till, så David plockade upp schäfern och tog med den tillbaka till Öland, där den fick bo resten av sitt liv. Av den anekdoten har jag gjort en novell med Gerlof, där han försöker ta reda på var hunden kommer ifrån.

En historia fick jag till exempel idén till när jag läste i en öländsk hembygdsbok om en stor gammal grop som någon hade hittat i sin trädgård ovanför stranden. Artikelförfattaren funderade på varför den hade grävts, men folk han frågade kom med olika svar och teorier. Jag började själv fundera, och kom på en förklaring som jag tyckte var ganska kuslig. Så det blev en spökhistoria med titeln ”Gropen”.