Sport

Efter chocken i vattnet – löparesset tillbaka i Ironman

Ironman Artikeln publicerades
Martina Bergsell från Färjestaden sprang in som 34:a på Göteborgsvarvet. Nu gör hon sin första hela Ironman.
Martina Bergsell från Färjestaden sprang in som 34:a på Göteborgsvarvet. Nu gör hon sin första hela Ironman.

Hon är en av regionens främsta långdistanslöpare. Men när Martina Bergsell från Färjestaden skulle göra en halv Ironman i Jönköping blev det inte ett enda löpsteg. Efter bara 100 meters simning sa kroppen ifrån.

– Jag kunde inte andas under vattnet och fick lite panik. Hyperventilerade och skakade.

Vi backar bandet till 7 juli. Klockan 8:45 startade Ironmantävlingen i Jönköping.

– Det var kallt i luften den morgonen och jag hade frusit i 45 minuter. Jag är känslig för kyla överlag men jag kände mig trygg och laddad när vi gick ner i vattnet.

Vattentemperaturen låg på bistra 15 grader.

– Jag har inte tränat på så låg temperatur. Kroppen hamnade i någon sorts chock, berättar Martina Bergsell.

– Jag kunde inte andas under vattnet och fick lite panik. Jag trodde att det berodde på att jag gått ut för fort men det spelade ingen roll att jag tog det lugnare.

Det var bara 100 meter in i loppet.

– Jag hyperventilerade och skakade i hela kroppen, var alldeles matt och fick söka hjälp.

Hon hävdes upp på en kanot, togs i land och fick hjälp av en sjuksköterska.

– Det var inget fysiskt fel på mig, 45 minuter senare var jag som vanligt igen, konstaterar hon.

– Jag gick verkligen från att vara från jättepeppad ena minuten till att ligga bredvid med en stor besvikelse den andra.

Men. Den otäcka händelsen innebär inte att hon ställer in sin första riktiga Ironman, på hemmaplan.

– Klart att det blir en viss rädsla, känslan att vara hjälplös i vattnet. Men jag simmade redan morgonen efter för att kunna släppa det. Men inställningen är ju lite annorlunda efter Jönköping, det ska bli skönt när simningen överstökad.

Hon bor i Färjestaden, tävlar för Ocab RC är en av regionens främsta långdistanslöpare.

– Men jag har trots allt inte sprungit något marathon tidigare. Jag har haft en del skador som stoppat mig från mängdträningen. Jag anmälde mig lite för att jag skulle tvinga mig själv att vara skadefri och ta det lugnare med löpningen. Det gick nästan hela vägen, fram tills jag fick ett sådant flow och blev ivrig inför Göteborgsvarvet.

Det gick väldigt bra i halvmaran. Hon persade med tiden 1:24:05. Det gav en 34:e plats totalt och sjunde i K35–klassen. Men hon fick även problem med sina underben igen.

– Bara benet håller hoppas jag kunna plocka lite placeringar på löpningen. Efter att ha cyklat 18 mil kan jag ha förlora mandaten över benen. Men känner jag mig hyfsat vid mina sinnes fulla bruk ska det mycket till för att jag ska hålla lågt tempo, då ska jag vara sjukt trött.

Men det där med att jaga en speciell tid har hon övergett efterhand under träningen inför loppet.

– De senaste åren har jag ju tävlat mycket, så det är svårt att släppa helt. Men jag har ju inte en suck jämfört med de som är bra på simningen och cyklingen, konstaterar Martina.

– Det blir en utmaning i sig att bara genomföra. Det är första gången och det är så mycket som kan hända, det vet jag ju om inte annat nu efter Jönköping.

Ölandsbladet har tidigare skrivit om att tanken var att genomföra loppet ihop med sambon Claes Hydvall, men skador har satt stopp för hans medverkan.

– Varannan vecka har vi fem barn hemma, jag känner inte för att vara borta på långpass då. Det är inte värt det. Jag vill vara med dem. Jag har väl kommit fram till det här året att en halv Ironman räcker för mig. Men det skulle ändå vara skitcoolt att göra en hel Ironman en gång.

För att den drömmen ska gå i uppfyllelse krävs dock lite flyt med vattentemperaturen morgonen den 17 augusti i Kalmarsund.

– Jag är tveksam till hur jag gör om det är väldigt kallt men jag tror inte att det ska sjunka så lågt som femton grader i mitten på augusti här.