Sport

Anderberg: ”Damfotbollslag måste sluta möta pojkar”

Fotboll Artikeln publicerades
Magnus Anderberg, sportchef Ölandsbladet.
Magnus Anderberg, sportchef Ölandsbladet.

Hur lätt är det att argumentera för att folk ska komma och glo damfotbollsmatcher efter 0–10 i bagaget mot 16-åriga killar?

Det är idioti att lira de där matcherna. När man ser till de fysiska förutsättningarna är det så givna utklassningar redan på förhand.

Det verkar vara lite av en fluga i svensk fotboll, Pia Sundhages damlandslag klev gång efter gång in på plan mot pojklag och klev ut till en skitstorm av hånfulla kommentarer. 0–3 mot ett Stockholms distriktslag P15, 0–8 mot Botafogos P16 och 0–3 mot AIK P16–lag - som hade en man mindre på plan.

Självförtroendet måste rimligen ha fått sig en törn. Men i övrigt tror faktiskt att damlandslaget blev bättre av de här matcherna. Jag förstår att det är utvecklande att möta bättre lag. Ändå vill jag bestämt hävda att det är kvalificerad idioti att damlag möter pojkar.

Häromveckan lirade IFK Kalmars damer träningsmatch mot Kalmar FF:s P16–lag. IFK-tränaren kunde inte hålla räkningen på målen ifall det slutade 9–0 eller 10–0. Det var ingen stor artikel i Barometern men det krävdes inte mer för att det skulle bli en snackis.

Flera olika personer har tagit upp ämnet med mig. Både folk som är intresserade av fotboll och de som knappast ser en match. I bästa fall handlar det om att diskutera kvalitén på damfotbollen. I de flesta fallen om att spy gala över den.

Jag lovar att det finns tillräckligt med fördomar sedan gammalt om damfotboll. Mata inte aporna brukar man säga.

Att tjafsa emot är inte helt enkelt. Jag försöker förklara det logiska, att killarna har stora fysiska fördelar. För mig är det uppenbart. Kliv själv in och kolla svenska årsbästalistorna för friidrott från ifjol. De bästa P16–killarna sopar oftast banan med kvinnorna. Det var i stort sett 20 pojkar som har bättre tider än fixstjärnor som Moa Hjelmer och Irene Ekelund på 100, 200 och 400 meter. I stort sett alla grenar har grabbarna klart bättre resultat än kvinnor, med några lysande undantag.

Skulle elva av de snabbaste 16–åriga killarna möta de elva snabbaste kvinnorna i Sverige skulle överlägsenheten vara förkrossande. Men det görs inte. För det är kvalificerad idioti.

Det är förstås lika stora skillnader mellan män och kvinnor i längdskidor, tyngdlyftning, utförsåkning och handboll. Men det är ingen ”snackis”. Jag tippar på att det är fler som kollar damernas skidlopp nu för tiden, eftersom underhållningen är densamma och de är mer framgångsrika. Trots att Kalla, Ebba Andersson och gänget förmodligen skulle få stryk av ett svenskt 16–årslag i en stafett.

Självklart måste strävan vara att bli bättre men priset i det här fallet är för högt. Varenda gång det spelas en sådan här match solkas det goda rykte som damfotbollen strävsamt bygger upp – och sannerligen förtjänar. Jag ser massor av matcher varje år på lokal nivå och för mig spelar det ingen roll om det är herrar eller damer. Lite olika typer av fotboll men underhållningen är likvärdig. Lika mycket kamp men mindre tjafs på domaren.

På Öland har vi till exempel ett division 1-lag i Färjestaden som förtjänar betydligt mer publik.

Men hur lätt är det att argumentera för att folk ska komma till matcher efter 0–10 i bagaget mot 16-åriga killar? Och hur lätt är det att snacka för att det är djupt orättvist att IFK Kalmars spelare ska pröjsa 2 000 kronor ur egen ficka för att dra till Cypern på träningsläger?

Nä, det är omöjligt när fokus flyttas till fel ”snackis”.

Det finns dock en intressant sak att sätta fingret på i könskamperna på fotbollsplan. Just att lagen kan mötas – att de använder likadan fotboll. Att sporten är fullständigt anpassad efter herrfotboll.

I handbollen spelar kvinnor med mindre boll än herrar som är 17 år och äldre. Helt logiskt eftersom de har mindre händer. I friidrotten används tyngre kulor för de där 16–åriga killarna (fem kilo) än för kvinnor (fyra kilo). Kvinnliga fotbollsspelare har mindre fötter men lika stor boll. En av flera fysiska anledningar till en förändring.

En mindre boll, speciellt anpassad efter kvinnors förutsättningar skulle lyfta sporten. Det var en ”snackis” 2010 som dog ut. Spelarna som prövade sa att det gav bättre självförtroende, teknik, skott och nickar. Det skulle med största sannolikhet bli färre skador, snabbare spel och mer publik.

Det skulle vara ett konstruktivt sätt att utveckla sporten. Om det kommer ske inom någon snar framtid? Knappast. Men det hade varit perfekt, för då hade det inte ens varit möjligt med idiotiska matcher mellan könen.