Världen tycks inte redo för öländska anekdoter!

Öland Artikeln publicerades

”Alltså, barn, om ni kikar till höger nu så ser ni den största öländska…”

”Ja, ja, den öländska bla, bla, bla…”

En del barn har så smått börjat tröttna på sin pappas berättelser.

Pappan tror sig göra en välgärning, erbjuda en slags öländsk utbildning.

Ungarna är ljummet intresserade. För att inte säga snarast kalla.

När de små liven var små tycktes de vara något intresserade, eller låtsades i vart fall vara det. Nu när de små liven är något mindre små så är ointresset för deras pappas visdomsord desto större.

”Han där på tv…”, börjar pappan och så fyller barnen i:

”…han har en sommarstuga på Öland. Ja, vi vet, bla, bla bla”, svarar barnen som med detta påstår sig ha hört sin pappa upplysa dem och alla andra om dessa öländska kuriosafakta.

Just öländsk kuriosafakta tycks vara på väg att bli omodernt. Den yngre generationen har inte samma fina förmåga att fånga upp och uppskatta de berikande öländska guldkornen.

”Hon på radion som sjunger nu…”

”Gah…vi VET att hon sjungit på Victoriadagen!”

”Men när pappa…”

”Ja, vi VET att du intervjuat henne. Jidder, jidder, jidder…”

När barnen i samband med det sista ”jidder, jidder, jidder” symboliskt också sätter båda händerna för öronen så anar pappan det tröstlösa i att försöka berättar anekdoter för eftervärlden att föra vidare.

Pappan har på väg norrut längs väg 136 otaliga gånger berättat om den svarta damen som spökar på Alböke-alvaret. Söderut har ungdomarna fått höra den intressanta historien om Karl X:s mur och det märkliga sätt som muren kom att återuppbyggas på under tidigt 1970-tal.

Märkligt nog tycks dagens ungdom mer intresserade av vad som händer just nu, i deras telefoner.

En åtta-årig dotter gjorde härom veckan i alla fall ett försök till konstruktiv kritik när hon lade huvudet på sned, efter att ha fått höra den unika historien om hur Alvartjuven Boman rymde ur häktet i Färjestaden på natten, rövade och sedan kröp tillbaka in i cellen på morgonen med häktet som alibi:

”Pappa…INGEN är intresserad!”

Den som ska nedteckna sin egen självbiografi brukar kunna räkna in åtminstone sina närmaste släktingar för var sin bok. För just den aktuella pappan kan dock sägas att denne inte på något sätt kommer att kunna räkna in någon av sina närmaste för en bok.

Vill då ha fört till protokollet att de kommer att missa anekdoter som när tennisklubben löste bristen på toapapper till Gustav V genom att till dass sticka in omslagspapper från Tretornbollar, varpå majestätet imponerat utbrast: ”papper med tre kronor på, det måå jag säga!”

Eller när kommunalrådet Hardy Petersson skulle visa sina färdigheter med slagruta och verkligen trodde sig ha funnit vatten, men samtidigt lyckades gräva av den kommunala vattenledningen.

Tänk vad barn kan gå miste om!

 

** Okej, Trump, inget Grönland, men får vi föreslå Gotland kanske?

** Salman är väl den där typen som redan i skolan krävde 150 samlarkort i gengäld när han inte fick det samlarkort han ville ha!?

** Hm, en försäkring till på gamla Åkerboskolan? Lita på att försäkringsbolaget kollar upp vad kommunalrådet har för alibi för brandkvällen...

** Väntar bara på tävlingen för riktiga ironmans, den som körs i januari. Där deltagarna får hacka sig fram genom isen på Kalmarsund och skotta sig fram i Fåken längs cykelsträckan på södra Öland, den som efter det klarar pulsa en mara i snön är rätt tuff!

** Nu står det klart varför väg 136 heter som den gör. Det finns 136 förslag på hur vägen ska dras i framtiden!

** Hört uppe i Långe Jan: ”Se upp för trappan!” ”Vilken trapppppppa?”