Utsålt när Winnerbäck spelade på slottsruinen

- Men det gick ju bra, pustar en lättad Melissa Horn ut och därefter äntrar bandet scenen.

Winnerbäck själv skådade showen, sittandes vid ett av fönstren på ruinens ena långsida.

Någon timme senare var det dags för huvudpersonen att ta sig an den förväntansfulla publiken.

Framträdandet drar ösigt igång med ”En tätort på en slätt” och publiken vid kravallstaketet är med på noterna direkt. Med ett leende möter han sina beundrares blickar och tempot blir sedan något lugnare under låten ”Utkast till ett brev”.

– Öland, Borgholm. Det här är den vackraste plats man kan spela på, säger Winnerbäck och bjuder in publiken att gå ”Åt samma håll”.

Melissa Horn återkommer in på scenen och tillsammans sjunger de ”Som jag hade dig förut”.

– Hörrni, att stå såhär och sjunga de här texterna som ibland är ganska gamla. Det är liksom som att vara på två ställen samtidigt. Jag är förstås väldigt närvarande här, i slottsruinen med er, denna fina kvällen. Jag ser månen som just kommit upp över ruinen. Men jag är också i Västberga, söder om Stockholm 1998 när jag var 23 år och hyrde en lägenhet där i andra hand.

– Jag fick till mitt absolut mest häpnadsväckande rim där någonsin, det kommer i andra versen så keep lite extra attention där, säger Winnerbäck som berättar att han där och då saknade någon.

Han talar om för publiken att trösten blev insikten att de i alla fall andades samma luft och att han då öppnade balkongdörren lite extra, sedan drar han igång låten ”Hugger i sten”.

– Det här är en låt, en låt till er kan man säga, sådana här kvällar, säger han och bandet spelar ”Ett sällsynt exemplar”.

Tillsammans med bandet gör han en lysande show.

– Det här är ett fint band alltså, säger Winnerbäck som presenterar sina musiker vid ett flertal tillfällen.