Trolskt

Öland ,
Septembersolen gör sitt bästa för att värma människa och djur. En kamp mot ett mörkt frontsystem där moln och skyar gör sitt bästa att dämpa vår längtan om ännu en ljus och varm dag. Bilden är tagen med Bårby Borg i ryggen ut mot alvaret där detta omsluter Gösslunda innan Alby och sjömarkerna tar över.
Foto:

När höstsolen sakta stiger över horisonten och ger bud om ännu en dag av ljus och värme får den slåss mot dämpande skyar. Tillsammans bildas ett trolskt landskap värdigt vilken öländsk konstnär som helst.

Artikeln publicerades 14 september 2017.

Otaliga är bilderna som kommer tidningen tillhanda på magiska öländska solnedgångar. Än fler sparas i allas våra kameror, mobiler och systemsådana.

Långt mer sällsynt är det med morgontidigare fotografer, de som hinner eller orkar stanna till på sin färd för att frysa ett ögonblick av solens uppgång i öster, över alvarhorisontens mörka linje.

Morgontidiga är emellertid de många som vi alla räknar med men sällan ser, och sällan tänker på. De som åker ön runt med morgontidningen, den som vi gärna vill ha till morgonkaffet.

Genom byarna och ut på landsbygden går den ensamma färden. Då finns det ibland för någon minut tid att stanna för att föreviga det trolska morgonlandskapet.

För så är det – för att kunna se, för att komma ihåg, för att spara ett alldeles speciellt ögonblick. Ja, då behöver vi använda en del av vår tid. Stanna upp, lägga märke till ögonblicket som är just nu, och som aldrig mer återkommer. Ta vara på det trolska som finns runt omkring oss.

Så många ögonblick, så många stunder av märkvärdighet. Så många förvånande upptäckter. Små eller stora. Korta eller långa. Förtrollande. De finns där, men vi behöver ge dem tid om de skall bli upptäckta.

Det kan räcka med en minut.

De små stunderna av trolskhet går inte att planera in. De bara kommer. När det dagas över Alvaret händer det just där och då. Ingen annan dag, ingen annan timma. Där och då och aldrig mer bjuder Öland på just den här soluppgången, just det här trolska ljuset.

Och om du är där får du ta vara på det!

VECKANS DIKT:

Stillhet

När det blir lugnt i hjärtats djupa grunder

och stillhet kommit efter lifvets strider,

då växer själen högre, hvad det lider,

än i de vilda, stormupprörda stunder.

Så kom Elias' Gud i forna tider

ej i orkanens dån och åskans dunder;

men i ett stilla väder, som ett under,

hans stämma ljöd, när det vardt tyst omsider.

Gif dig då ro, min själ, och sök att samla

de spridda krafter, som i tomhet famla,

att ej de dragas ned i världens villa.

O, låt en gång de stolta luftslott ramla,

och lär dig se det stora i det lilla,

så kommer friden ifrån höjden — stilla.

Karl Alfred Melin (1849 - 1919)

VECKANS CITAT:

Det vackraste vi kan uppleva är det oförklarliga.

Okänd