Ro – oro

ETT ÖGONBLICK Artikeln publicerades
Kan en ko känna oro? Kanske är det ett tillstånd som är förbehållet oss människor, medan kon går i hagen och njuter tillsammans med sina ko-kompisar? Veckans Ögonblicksfotograf har fångat ett sådant tillfälle på bild.
Foto: Birgitta Friberg
Kan en ko känna oro? Kanske är det ett tillstånd som är förbehållet oss människor, medan kon går i hagen och njuter tillsammans med sina ko-kompisar? Veckans Ögonblicksfotograf har fångat ett sådant tillfälle på bild.

Det finns dagar då ingenting fungerar, då det hela tiden händer saker som stör, oroar och skapar problem. Och så finns det andra dagar.

Det är ytterst få av oss som kan säga att vi aldrig är oroliga. Det finns så mycket som gör oss irriterade, frågande, bekymrade och just oroliga.

Det är saker som händer i vår närhet, kanske i familjen eller på jobbet. Det är saker som händer i vårt land, mellan människor som tycker och tänker olika och som lever med helt olika förutsättningar. Och så finns de stora sammanhangen som vi tror att vi inte kan påverka särskilt mycket - krig och våld, miljöförstöring, svält och sjukdomsepidemier.

Det gör oss oroliga. Vad skall hända? Hur skall det bli? Kan jag göra någonting för att förhindra det allra värsta?

De där allra värsta dagarna och när frågorna blir riktigt närgångna och brännande är det frestande att göra som korna i den grönskande hagen. Glömma oron, glömma att vi behöver engagera oss för att det skall bli en förändring. Bara knalla runt, söka närheten till någon annan som också är obekymrad över vad som händer runtomkring.

Oron är obehaglig och kan kännas i hela kroppen. Ändå – ingenting blir bättre av att dra sig undan och hoppas att bekymren och frågorna löser sig av sig självt.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det finns alltid något man kan bidra med. Det farligaste är likgiltigheten. (Jan Eliasson)

Det är när vi bestämmer oss för att påverka, engagera oss, ta del i vad som händer runt omkring – det är då som det blir möjligt att få vara med om en förändring. Det är då som vi åtminstone vid några tillfällen kan känna att oron ger vika. Magvärken släpper och vi får fler stunder av ro och vila. Ensamma och tillsammans.

fakta

Rättesnöre

Du min dag! Jag vill inte

bli bara natt och hårt slagg --

ty från din kind spreds ljuvligt orörd

vårmorgnars glans av dagg.

 

Du min sol! Jag vill inte

bli bara höst och vind kall --

ty i din blick log segerglada

vårhimlars blå kristall.

 

Du min ro! Jag vill inte

bli bara trots och segt krig --

ty allför ungt och knoppningsgyllne

nytt liv du gav åt mig.

Karin Boye

Visa mer...