Peter Boström: ”I sökandet efter sexåringen förenades alla - tack!”

Öland Artikeln publicerades

Det finns godhet i världen. Faktiskt...

Under mindre än ett dygn har vi ölänningar och särskilt de som bor i Färjestaden varit i stormens öga. Vi kan annars bråka om allt - gatlampor, vägbidrag och husbilar.

Men en sexåring fick oss alla att sluta samman.

Jag har jobbat 30 år i tidningsbranschen. Numera är det få saker som kan beröra så in i själen att tårarna är nära.

Igår natt, när jag såg alla människor i Färjehallen välla in, då fuktades ögonen. Alla som ville hjälpa. Unga, gamla, bandy- och fotbollsspelare, ölänningar och fastlänningar, politiska motståndare sida vid sida - alla med ett enda gemensamt syfte att finna Jones.

Den ena uppgiften efter den andra kröp fram och vi anade väl att pojken kanske inte var kvar i Färjestaden. Ändå letade människor hela natten, fortsatte in på morgonen - för vad fanns det annars att göra? Om han fanns där någonstans så skulle han finnas.

Och det var också allmänheten som hittade honom. ”Utanför sökområdet” som det lite stelt beskrivs. Men varför begränsas av ett sökområde?

Sexåringens försvinnande och de känslor det förde med sig...svallvågorna från Kalmarsund sköljde över fastlandet och det var allmänhet som slog larm om pojken på tåget i Osby. Några tågstationer från Danmark.

Nu följer ett rättsligt efterspel. Det lär bli mindre roligt. Men just nu måste vi stanna upp och faktiskt glädjas, kramas. Kanske blir vi lite generade när vi ser vem det är vi precis kramat, fiende eller kamrat?

Den förenade uppslutningen vi fick se i räddningsarbetet kring sexåringen gör att jag får hopp om livet. Tack alla!