Många sluter upp runt Nannas operation – ”Jag är rörd”

Borgholm/Uppsala Artikeln publicerades
Foto: Carin Svensson

Det är nu ungefär en och en halv månad sedan Nanna Bjarman Sveinsdóttir och hennes familj flyttade från biografen i Borgholm för att bo i Uppsala igen. Orsaken är, som Ölandsbladet tidigare skrivit om, att Nanna ska genomgå en avancerad nackoperation. Men hon har tvingats flytta fram operationsdatumet.

På ganska kort tid har Nanna Bjarman Sveinsdóttir blivit mycket sämre och ännu har hon inte fått ihop alla pengar, nästan en miljon kronor, som krävs för den avancerade nackoperationen i Barcelona. Från början var datum satt till den sjunde februari men det är nu framflyttat till den tjugoåttonde februari.

– Jag mår skit, jag blir sämre och sämre, jag har mer ont, är svagare, har stickningar och domningar och högre tinnitus, säger Nanna.

Men mitt i allt det jobbiga så gläds hon oerhört mycket. För det händer en massa roliga och glädjefyllda saker runt omkring henne. På flera håll har hennes musikervänner och vänner till dem nämligen bestämt sig för att hålla konserter till förmån för insamlingen till hennes operation. Den första ägde rum nästa direkt efter att Nanna flyttat tillbaka till Uppsala, då hölls där en gala där bland annat Stina Wollter och Claes Janson tillsammans med flera Uppsala-baserade musiker medverkade.

Även på Dramatenbaren i Stockholm arrangeras konserter. Frida Öhrn, Samson For President och Parken är några av de som ställer upp. Och på scenen har man även sett Nannas yngste son Joar som spelar för sin mammas liv.

Det kommer dessutom att bli en konsert med Viktoria Tolstoy, Claes Janson och Thomas Jonsson (I´m Kingfisher) på Moriska Paviljongen i Malmö den 20 mars.

Glädjen för den stora uppslutningen är stor men den går också hand i hand med frustration:

– Jag är rörd av att mina musikerkollegor spelar för mig men det här handlar inte bara om mig. Jag är ett ansikte på ett växande samhällsproblem där en stor grupp människor inte får den hjälp de har rätt till, säger Nanna

Hon är ledsen och känner sig sviken i vårdsystemet. Genom sina framträdanden i media, i samband med att hon snart ska opereras i Barcelona, har hon fått kontakt med många andra i liknande situation och förstått hur många det faktiskt är som har nackskador till följd av trauma och som inte får adekvat utredning, diagnos och behandling i Sverige.

– På något sätt ger det här en mening i allt det svåra, att se längre än till sitt eget sovrum, säger Nanna som nu inte bara kämpar med sin egen situation utan också med att på så många sätt som möjligt ge kunskap om sin grundsjukdom EDS (Ehlers-Danlos syndrom) och nackskador samt ge kännedom om det bemötande som många med liknande problem får.

– Det här är inte ett Sverige jag känner igen. Jag blev sjuksköterska 1999 och är ju van vid ett Sverige där vi är stolta över vårt välfungerande trygghetssystem. Men jag har nu sett bevis på att vården är ojämlik och orättvis på många sätt, säger Nanna.

Hon menar att det sägs att det ska vara lika vård i alla landsting men att så inte är fallet.

Nanna förklarar att det finns många nackskadade i Sverige som lider av kronisk smärta, spasmer, ryckningar, muskelsvaghet, svår tinnitus och kräkningar, för att nämna några symptom. Eftersom symptombilden vid skador högst uppe i nacken är bred och kunskapen begränsad så hänvisas många patienter till slut, enligt Nanna, till psykiatrin.

– En instabil nacke med slappa ledband går tyvärr inte att träna eller medicinera bort, har man provat allt annat så finns det bara kirurgi kvar som alternativ och detta vet många läkare i Sverige. Det som hindrar dem att hjälpa oss är de riktlinjer som finns från Socialstyrelsen, som ej är uppdaterade enligt senaste forskning. Operationerna görs på patienter med reumatism men inte på oss med skör bindväv eller på dem som fått symptom lång tid efter till exempel en bilolycka, förklarar hon.

Nanna är trots den dystra verkligheten hoppfull inför framtiden och tror att hon efter operation och en lång rehabilitering ska kunna fortsätta sitt arbete inom kultur på Öland och även med att sprida kunskap kring dessa viktiga frågor.