Lammet & Grisen: Så här gick det till – på ett ungefär

LÖTTORP Artikeln publicerades
Bengt Richert med fåren på Horns Kungsgård 1967.
Foto: Christer Richert
Bengt Richert med fåren på Horns Kungsgård 1967.

Mattias Richert, vd för Lammet & Grisen, kommer i fyra delar att presentera fyra olika personers versioner om Lammet och Grisens historia. Hur det började och de första åren. Här är del 1.

Inledning

Året var 1969. Någon kom på den helt galna idén att bygga Lammet & Grisen vid Horns Kungsgård på Norra Öland. Mitt ute i buschen. Tre år innan Ölandsbron. Hur gick det till egentligen. Ja, det har vi på Lammet & Grisen berättat för nyfikna besökare under alla år, dvs ”vår version” av historien. Något tillrättalagd. Något förenklad. Men var det verkligen så? Om inte – hur lyder då den ”sanna versionen”?
Jag bestämde mig för snart 10 år sedan att jag måste ta reda på detta innan det var för sent.

Både Bengt och Jan Richert började bli gamla och lite skröpliga.

Jag visste ju att även Calle Horn hade varit inblandad rätt tidigt. Men visst var det efter första sommaren – eller var det från början? Jag får prata med Calle också, tänkte jag.

Göran Johansson, Löttorp, som ju genom åren varit (och fortfarande är) en av krogens nyckelfigurer, han hade ju koll på historien (som allt annat). Men han kom ju in i bilden först 1977. Nja, han har nog inte en egen version av starten, utan snarare som jag ett eget hopkok av allt man hört under de 40 år vi har varit med.

Mitt i processen av att försöka förstå, och skriva ned ”den sanna historien” fick jag ett helt magiskt brev från Ragnar Andersson, Löttorp, som ville berätta sin version. Ragnar hade på den tiden jobbat på byggnadsnämnden i Löttorp. Där fick vi alltså ”kommunens” version av historien. Nu började det bli riktigt intressant!

Lammet & Grisens förenklade version – som vi berättar den idag

I mitten av 60-talet sålde Bengt Richert sin databehandlingsverksamhet i Stockholm och hängde på ”gröna vågen”. Man skulle flytta ut på landet och ”leva med naturen”. Bengan kände sig rik efter försäljningen och köpte Horns Kungsgård, ”det var ju så vackert”. Han fick för sig att bli pionjär inom fåravel. Med tjurar och hingstar bedrevs ju avel för att få fram riktigt fina djur. Det borde väl gå även med baggar, resonerade Bengt.

Gården var ju stor, så det var storskaligt som gällde redan från början. Som mest var besättningen hela 2000 djur!

Det var ju egentligen bara ett problem: svensken gillade inte lammkött på den tiden. Det smakade ju ”kofta” hade man hört av sina föräldrar.
Det gick så dåligt att år 1969 var Bengts pengar slut. Kungsgården lades ut till försäljning.

Calle Horn var spekulant. För att motivera gårdens värde kom Bengan på idén att bygga en lite ”krog” och därmed skapa efterfrågan på lammköttet gården producerade. Det skulle bli ett vindskydd med tak, och plats för cirka 50 personer, en busslast. Detta var alltså tre år före Ölandsbron blev klar.

Bengt fick hem sin bror Jan från Mallorca där Jan på sin ”finca” (=gård), anordnat ”grisfest” eller snarare ”fårfest” för den nya svenska folkrörelsen charter.

Jan var hobbyarkitekt och fick därför ansvar för bygget på Öland. Bengt var ju upptagen på gården. Nu frångicks omgående planen på ett litet vindskydd, och det tilltänkta läget på väg mot Klosterholmen byttes till nuvarande placering av byggnaden. Jan fick tag på ett stort restparti ytong, och bygget tog fart. Istället för 50 sittplatser blev det 250!

Erforderligt bygglov saknades. I tidningar riket runt stod att läsa om ”det vita svartbygget på Öland”. Efter en mycket generös invigningsfest där kommunpamparna var inbjudna gavs emellertid bygglov i efterskott…

Historien i fyra delar

Jag vill nu berätta en historia om Lammet & Grisens tillkomst år 1969 i fyra delar, eller snarare fyra versioner. Sen kommer jag försöka mig på en sammanfattning. Men först vill jag säga det helt säkert finns många människor som borde vara omnämnda i denna historia. Utan er insats hade det kanske inte funnits något Lammet & Grisen idag. 
Jag ber om ursäkt för mina eventuella missuppfattningar. Och minnet kan ju ibland vara flexibelt. Det hade ju ändå gått 40 år vid intervjutillfället, och nu ytterligare 10 år till sammanställningen mina anteckningar. Jag hoppas att ni tar dessa mina ord för vad de är – ett välvilligt försök att sammanställa en helt unik svensk kroghistoria.

Bengt och Jan Richert grundade Lammet & Grisen. I bilden står det att den är från 2013, men det stämmer inte. Den är från 2011 eller 2012.
Foto: Mattias Richert
Bengt och Jan Richert grundade Lammet & Grisen. I bilden står det att den är från 2013, men det stämmer inte. Den är från 2011 eller 2012.

Del 1 Bengt Richerts version

Omkring år 1960 flyttade Jan Richert till nordvästra Mallorca där han köpte gården Pedruxella Grand på öns nordöstra inland. Gårdens mark hade en höjdskillnad på hela 800 meter, och oliver var huvudnäringen.

På gården anordnade Jan ibland asado på helstekt lamm, men inte gris. Men allt hade inte gått rätt till vid gårdsköpet: man hade inte gått till Notarie, skatten var inte betald, osv.

Efter några år flyttade Jan till Cadiz-området i södra Spanien eftersom han inte kunde slutbetala gården på Mallorca.

År 1969 lockade Bengt Richert hem brodern Jan. Bengt behövde visa lönsamhet för Horns Kungsgård inför en försäljning till Carl Horn. Därför kom idén med en lammrestaurang. Konceptet behövde kompletteras med gris p g a svenskens matvanor. Man konsumerade i Sverige på den tiden ca 300 gram lammkött per person och år, vilket kan jämföras med den tidens snuskonsumtion på 350 gram.

Namnet Lammet & Grisen var nog Jans idé, berättar Bengt.

Jan fick byggansvar och driftsansvar första sommaren, vilket slutade i ekonomisk katastrof för Bengan - trots att krogen direkt blev mycket populär.

De första åren

1969 försökte Carl Horn genomföra köp av Horns Kungsgård, inklusive Lammet & Grisen. Affären sprack samma höst eftersom Riksbankens kreditåtstramning försvårat finansieringen för Carl. Men Carl fick överta Lammet & Grisen p g a Bengts skuldsituation efter första sommaren. Dagsförsäljning hade försnillats (av hovmästaren, ryktades det) och Bengt stod kvar med skulder. Och gården var satt i pant, bl a till Kalmar Läns Slakteri. Bengt behöll Horns Kungsgård som ägare fram till 1972, och satt därefter kvar som arrendator till 1977.

År 1970-75 ägde Carl Horn Lammet & Grisen, varav de sista två åren var utarrenderade.

Carl kämpade enormt de första åren med att få alla tillstånd klara, för även om krogen nu hade bygglov så var inte lokalerna godkända för livsmedelshantering.

År 1972-75 sålde Bengt öländska delikatesser till Stockholm, bl a till Kungens adjuktant.

År 1975 öppnade Bengt en liten krog hemma på Horns Kungsgård. Det blev en så kallad ”lönnkrog” eftersom man blev lovad tillstånd, men myndigheterna ändrade sig. Gästerna fick nu betala in pengar till en fond, och blev sen ”bjudna” på middag. Då behövdes ju inget tillstånd tyckte Bengan, som var innovativ.

År 1976 fick Bengt i uppdrag av Carl Horn att sälja Lammet & Grisen. Bengt köpte då tillbaka krogen för 650 tusen, och renoverade den för ytterligare 650 tusen.

År 1977 blev det klart. Bengt finansierade köpet och tillbyggnaden av Lammet & Grisen genom lån av barndomsvännen Curt Tidhult på 1,4 miljoner. Han fick betala 16 procents ränta - svart! Idag låter det naturligtvis helt crazy. Men det var verkligen helt andra tider då. ”Det var så man gjorde på den tiden”, enligt Bengt.

 

Mattias Richert