...kommer upp i tö

Ortsdatering Artikeln publicerades
Vagnen kallar jag för
Foto: Peo Nilsson
Vagnen kallar jag för "avställd och slutkörd", räddningsbar vid närmre "inspektion" om man är teknikoptimist​. Pollenchock var vi utlovade till gångna helgen, trots att snön knappt hunnit undan. "Snötuva och hösnuva", skriver veckans Ögonblicksfotograf.

I den vårliga morgonsolen blir det som varit dolt i mörker och under snö synligt och uppenbart.

Mycket är det som har varit gömt, under jord, i mörkret och under snön i ett par månaders tid. Äntligen har våren kommit och vi ger oss ut för att njuta av sol, vind, värme och naturen som väcks till liv igen.

Blomstrande sippor, tunga videhängen, gryende gröna strån i den vintergrå gräsmattan. Allt är ett bevis på att ljuset och livet segrar. Något som är lätt att glömma när det är som dystrast. När dagarna känns långa och energin känns som bortblåst.

För all del – alla har inte möjlighet att njuta av det nyväckta. De tunga videhängena kan med vinden sprida irritation för näsa och svalg. I det grönskande gräset kan vi plötsligt upptäcka resterna efter en nonchalant hundägare som har varit på promenad med sin bäste vän.

Ändå – våren är här, den vi har längtat efter. När vi får andas djupt och ta in den friska vinden i våra lungor. När de stela vinteraxlarna kan slappna av och vi kan möta varandra med öppna blickar och vårleenden.

Det som har varit gömt under perioden av mörker och kyla får komma fram, värma och delas med andra. Kanske finns det en liten solig vrå i lä där du kan slå dig ner med en god vän för ett varmt och spännande samtal över en kopp kaffe. Ett samtal som kan genomsyras av vårens hopp och ljus.