Förundran

Öland Artikeln publicerades
”The sun goes down / The stars come out / And all that counts / Is here and now.”
Foto: Lina Nord/PIXBYLINA
”The sun goes down / The stars come out / And all that counts / Is here and now.”

Om vi går riktigt nära så anar vi skönheten i det lilla. Ibland kan det hända att vi inte ser det förrän kameran har fångat motiven. Därför att detaljerna inte syns mitt i den brusande omgivningen.

Solnedgångarna på Öland. Hur många är vi inte som har tagit fram vår kamera och fångat det glödande klotet på bild. Oerhört vackert! Imponerande! Bara på Öland finns de glänsande solnedgångarna som sitter kvar i minnet långt in på vintern.

Inte lika många av oss har böjt oss mot marken för att fånga de små vipporna som lutar sig mot marken. Samtidigt som solen går ner över sundet. Vi imponeras av det glimrande stora och missar det som glänser i motljuset men är så litet.

Beundran börjar där begripandet slutar.
(Charles Baudelaire)

Så är det. Det som hörs mest får störst plats medan de tunna viskningarna men lika viktiga orden hörs av några få som lyssnar intensivt. Det som syns bäst tar över och riskerar att skymma sikten för det som darrar och hukar sig. Av ödmjukhet, av blygsel, av trötthet. Det som hukar sig men som bär så mycket skönhet om vi bara orkar leta och tro på att det finns där.

Precis som med de tunna, vajande stråna som står där och gömmer sig bland de andra. Bara den som kryper riktigt nära ser detaljerna och rikedomen.

Bakom det skygga och ödmjukt hukande finns glansen av strålar, av berömdheter, av det vackra. Allt det som syns så väl, som vi inte behöver anstränga oss för att finna. Det där som hotar att tränga undan annat som är lika strålande, kan bli lika berömt och är lika vackert.

Vi har alla ett ansvar att inte göra oss för stora. Att inse att det måste finnas en plats i livet också för den som inte orkar sträcka på sig av sig själv. Istället för att skymma sikten kan vi hjälpa till att lyfta upp, beundra, tro på och övertyga om att detaljerna är viktiga. Mitt i den brusande omgivningen.

fakta

I ungdomen

Det glittrar så gnistrande vackert i ån,

det kvittrar så lustigt i furen.

Här ligger jag lat som en bortskämd son

i knät på min moder naturen.

Det sjunger och doftar och lyser och ler

från jorden och himlen och allt jag ser.

 

Det är, som om vinden ett budskap mig bär

om lyckliga dagar, som randas,

mitt blod är i oro, jag tror jag är kär

- i vem? - ack i allt, som andas.

Jag ville, att himlens och jordens allt

låg tätt vid mitt hjärta i flickgestalt.

Gustaf Fröding (1891)

Visa mer...