Den vackra förvandlingen

För en liten tid sedan var det vackra äpplet fräscht, vackert med blankt skal och en sommargod doft. Det saftiga fruktköttet smakade gott och friskt.

Sedan kom hösten och det blev dags att tänka på om de många äpplen som satt kvar på trädet kunde bli till något nytt. Eller skulle de få hänga kvar, mörkna, skrumpna och i bästa fall bli till vintermat åt fåglarna?

När beslutet blev att ta vara på så många äpplen som möjligt förvandlades de. En del blev must, andra blev mos och ytterligare andra torkades.

När de vackra, blanka och goda äpplena tas omhand förvandlas de till något annat. De ser inte ut på samma sätt, men de är ändå äpplen. Både musten, moset och de torkade äppelbitarna får oss minnas sommaren och de första krispiga höstdagarna när vi plockade äpplena för att ta vara på dem inför vintern.

Tänk att de där vackra äppelblomstren från i våras omvandlas till sommarens fina frukter på träden. Frukter som sedan blir till glädje under en lång tid framåt, om än i annan form. Från den vit- och rosaskimrande lilla blomman till den hopskrumpna torra äppelklyftan, som ändå är så god att tugga på.

Kan vi lära oss något av äpplet?

Jo! Att det yttre, utseendet, inte är det viktigaste. Det vackra, friska och fräscha kan fortsätta att vara värdefullt, om än i annan form.

Det är värt att tänka på.

Livet förändras och vi får följa med i de olika faserna. Om vi kommer ihåg att det värdefulla finns kvar och om vi ger det en möjlighet att förvandlas till något nytt, då kan vi se möjligheter även i det lite torra och skrumpna.