Bara gamla gubbar i lokalpolitiken
Egentligen behöver inte något parti vara mer oroligt än något annat, för det finns banne mig inte ett enda öländskt parti som kan säga att återväxten ser god ut.
Jo, jag vet, jag har snart några mejl i mejlboxen som påpekar att just deras parti har några unga kandidater med framtiden för sig.
Det är klart, allt är relativt, om man själv är 80 år så blir ju alla under 75 år per automatik att betrakta som yngre. Men det är inte i så värst många andra områden som 45-plussare blir betraktade som ungdomar.
Dessutom måste vi se tecknen. Det är alldeles för många ”unga” duktiga politiker som hoppar av. Inte sällan kvinnor. Familjepusslet anges ofta som skäl till att de lämnar politiken redan innan första mandatperioden är till ända.
Konsekvensen blir att platser står tomma vid politiska möten, som beslutar i viktiga frågor för kommuninvånarna. Vi får en överrepresentation av äldre politiker, vilket gör att vi riskerar att gå i politisk otakt med samhället i övrigt.
Och vad som är viktigt för kvinnor behöver kanske inte vara lika viktigt för män.
I exempelvis ett så pass etablerat parti som Miljöpartiet kommer det i höst inte finnas en enda valbar kandidat i någon Ölandskommun!
I våra Ölandskommuner så arvoderas toppolitikerna, det vill säga de som innehar ledande poster i olika nämnder. Det är inga överlöner där, men bakom dem är det ännu sämre. Ingen blir lokalpolitiker idag för att bli rik på kuppen. Förvisso är det väl bättre att bedriva politik av en vilja att förbättra samhället än att tjäna pengar. Men att förlora pengar för att man engagerar sig för samhället är inte, så att säga, samhällsutvecklande.
Det är nog inte en fråga som kommunerna på Öland helt själva kan råda över. Men hur vore det med fullmäktigemöten dagtid och med full ersättning för förlorad arbetsinkomst?
Det skulle kunna lösa bekymmer med barnpassning och andra familjeaktiviteter. En stor kostnad för mindre kommuner naturligtvis, och aktualiserar frågan över antalet ledamöter. Det har tidigare sagts att en nedskärning av antalet ledamöter skulle innebära en fara för demokratin. Men om man drar ner på antalet ledamöter och underlättar för dem som sitter där så får vi förmodligen ett urval av politiker som bättre motsvarar samhället.
Vinsten blir en bättre demokrati, det vill säga bättre för alla.
