Anna Rydstedts verk är nu samlat

ÖLAND/LUND
     ”Anna i Lund” är en smal samlingsvolym (95 sidor) med återfunna lyriska och andra texter av Anna Rydstedt. Den är redigerad, inledd och kommenterad av förläggaren Jonas Ellerström.
Foto: Anders Marell
”Anna i Lund” är en smal samlingsvolym (95 sidor) med återfunna lyriska och andra texter av Anna Rydstedt. Den är redigerad, inledd och kommenterad av förläggaren Jonas Ellerström.

Litterära sällskap har som uppgift att se till att de författare de har att sköta inte blir glömda. Anna Rydstedt-sällskapet sköter denna sin uppgift på ett föredömligt sätt. Det rör sig ständigt på Anna Rydstedt-fronten. Sällskapet har i egen regi och med stöd av, sett till tidsfaktorn delvis i kölvattnet efter Rydstedtexperterna Jan Olov Ullén, Göran Sonnevi, Anna Smedberg Bondesson och förläggaren Jonas Ellerström, sett till att grytan hålls kokande.

Annorlunda var det före år 2000. Det året kom Jan Olov Ulléns bok ”Kära, kära verklighet. En bok om Anna Rydstedt” (Bonniers) ut, åtföljd av en utgåva av Anna Rydstedts alla diktsamlingar i ett band, ordnade av Ullén och Sonnevi. Denna bok säljs fortfarande som print on demand.

Med anledning av dessa två böcker skrev Åsa Beckman i en recension år 2000 i Dagens Nyheter:

– Det är en gåta att inte detta författarskap är mer allmänt känt och respekterat. Anna Rydstedt borde läsas, diskuteras, citeras. Hennes böcker borde stå på universitetens kurslistor och ägnas essäer i tidskrifter. Hon är en av våra riktigt stora poeter.

Jan Olov Ullén hade redan 1994 konstaterat denna brist på skrivna texter om henne.

Anna Smedberg Bondessons avhandling ”Anna i världen” kom 2004, och fem år senare, 2009, grundades Anna Rydstedt-sällskapet. Det första som sällskapet gjorde var att inbjuda ett antal entusiaster att välja ut en dikt av Anna Rydstedt och kommentera den i Ölandsbladet. Det blev en skrift av det hela, ”Veckans Anna Rydstedt”, och därmed hade det hela kommit i gång.

Vi hoppar fram till nuet, alltså året 2018, som sett födelsen av två nya Rydstedt-böcker, den ena innehållande alla Rydstedts diktsamlingar i ett band, ”Samlade dikter” (Bokförlaget Faethon) – med tillägg av 10 ”ej omtryckta dikter”. Den andra boken är smalare, 95 sidor, och heter ”Anna i Lund. Dikter, prosa, kritik och minnen” (Ellerströms). Den är redigerad, inledd och kommenterad av Jonas Ellerström och innehåller bland annat ytterligare 14 dikter som Rydstedt valt att inte ta med i de enskilda diktsamlingarna.

Tyvärr är alltså bandet ”Samlade dikter” inte komplett, detta trots de tio ”nya” dikterna. Dessa kommer mestadels från dagspressen, företrädesvis Sydsvenska Dagbladet, medan de fjorton i ”Anna i Lund” huvudsakligen kommer från Lundagård och Vox, publikationer som är välbekanta för alla Rydstedtkännare, därmed även för utgivarna av ”Samlade dikter”. Svårbegripligt för utomstående att dikterna därifrån inte tagits med.

Inom parentes kan sägas att överraskningarnas tid troligen ännu inte är förbi när det gäller att hitta idag glömda dikter av Anna Rydstedt. I exempelvis ”Läste ni”, årg 10, nr 6/1964, hittar man dikten ”Vändkorset” i ”den första publicerade versionen”, som det står under dikten. Det är en gåtfull och möjligen uppgiven dikt om död och sjukdom, kanske självmord. Jag överlåter åt den trängre expertkretsen att fingranska om den redan finns med i samlingarna i någon form eller ej. Jag har inte funnit den.

Den lilla skriften ”Anna i Lund” underlättar för oss att lära känna den yngre Anna Rydstedt i hennes lundensiska omgivning. Hennes språk i tidskriften Lundagård innehåller ganska skruvade ordbildningar, något som nog skall ses som en kommunikativ, kanske studentikos lek blivande poeter och poetissor emellan i den så kallade Lundaskolan, om vilken man kan läsa i Anna Smedberg Bondessons essä i Lyrikvännen nr 4/2011. Vad vi här möter är motsatsen till ”den enkelhetens svåra konst” (Ullén) som Rydstedt praktiserar i sin lyrik.

Rydstedt skriver exempelvis om ”bokomslagens namnmerkantiliserade och recensionsmaggördlade kollektion”, om ”den extreme ordguldvägaren”, om ”klarögats fräschör” och Gustafsons ”snuvnäsa”. En mening som hon läser ”retar lilltån till reflexer”, en dialog är skriven med ”leklärd fräckhet”, och hon diskuterar något oönskat som hon kallar ”poetisk skymningsjamare”. Roande att läsa är en utläggning om skillnaden mellan ”absolut vit” och ”djävligt vit” hos Göran Printz-Påhlson. Temat som behandlas är färgen på en ängels vingar.

Vi får i ”Anna i Lund” exempel på mindre prosastycken, smakprov på hennes recensionsverksamhet, vi får två ”programförklaringar” och två tillbakablickar. Men, som Jonas Ellerström skriver i sin inledning, det finns ”många intressanta kommentarer till det egna skrivandet” som inte kunnat tas med. Ett exempel man kan nämna är ”Tre dikter med kommentarer” (1969?), en liten men ändå innehållsrik folder utgiven av Författarcentrum.

För- och efterord av Anna Smedberg Bondesson och Jonas Ellerström i respektive volym garanterar att läsaren har kunniga följeslagare vid sin läsning. Men för att korrigera slutorden i ”Anna i Lund”: Stagnelius gav under sin livstid ut fler böcker än bara ”Liljor i Saron”.