Ledare: ”Region Kalmar, unikt med flest regionråd”

Ledare Artikeln publicerades

Antalet regionråd i Kalmar är flest i landet sett till antalet invånare. Men trots många politiker, nästa år väntar skattehöjning.

Region Kalmar står inför en politisk förändring då Anders Henriksson (S) slutar som regionstyrelsens ordförande från första december för att istället arbeta som andre vice ordförande för Sveriges kommuner och landsting (SKL)..

Kampen om vem som ska efterträda honom pågår för fullt inom socialdemokratin, med Jonas Hellberg och Mattias Adolfson som tänkbara namn.

När landstinget och regionförbundet slogs samman vid årsskiftet skapades en politisk organisation som är tämligen unik: Region Kalmar har 15 regionråd. Sett till invånarna i länet innebär det ett regionråd per 16 200 invånare.

Västra Götaland har också 15 regionråd, men där handlar det om ett regionråd per 112 000 invånare.

Blekinge klarar sig med sju regionråd, Halland med fem.I Region Stockholm finns tolv regionråd. Att avstånden i Kalmar län är långa och man behöver närhet till sin politiker stämmer inte heller överallt – Norrbotten har sex regionråd.

När antalet regionråd i Kalmar klubbades igenom försvarades beslutet med att det inte skulle bli en högre kostnad för det politiska arbetet jämfört med hur det var när det var två organisationer – regionförbundet och landstinget.

Må så vara. Men i tider när när regionen ser tvingad att höja skatten med 49 öre är det inte konstigt om länsinvånare reagerar på den politiska överbyggnaden.

Varje regionråd tjänat knappt 700 000 kronor per år, ordföranden något mera. Bara där finns det ju en del pengar att tjäna, med krympt organisation.

Framförallt eftersom det stora antalet politiker inte visat sig kunna verka för en ekonomi i balans.

Som Daniel Braw skrev i en ledare i Barometern den 23 september: ”med en så stor politisk organisation som det har skapats i Region Kalmar län, borde förutsättningarna ha varit bättre än hos många andra. Det fanns förutsättningar för ambitiöst reformarbete, för att ta ekonomin på allvar och för att möta väljarna med kärva men ärliga besked. När inget av detta skedde blev skattehöjningen oundviklig”.

Det är resultatet som räknas. Ett stort antal politiker på lönelistan har åtminstone på kort sikt inte visat sig vara rätta receptet för framgång.