Kalmar köper sig fria genom att stötta Drömhotellet

26 punkter är förstås 26 punkter för många, särskilt på ett trångt gemensamhetsboende.

Ingen enskild punkt är dock så allvarlig att boendet måste stängas på stubinen. Och på tal om stubinen...

Drömhotellet i Mörbylånga är en krutdurk som både politiker och tjänstemän tar omvägar kring. Den som riktar kritik mot ett hjälpprojekt för unga människor som flytt, går inte sällan emot allt vad den människan fått med sig under hela sin uppväxt om att hjälpa människor i nöd.

Att rikta kritik mot en ideell förening, som på ideell basis samlar in pengar, där företrädarna vill hjälpa ungdomar till ett bättre liv är något som de allra flesta drar sig i det längsta för att göra, för den som inte är helt för kan också anses vara emot.

Varför betalar Kalmar kommun 100 000 kronor till Drömhusprojektet i Mörbylånga, medan Mörbylånga kommun inte gör det?

Vi kan göra långa utläggningar kring det, precis som Kalmars politiker och tjänstemän gör. Ingen kommer att säga det rent ut, det att Kalmar med 100 000 kronor köper sig fria från sitt eget ansvar. Man kan fortfarande ha någorlunda gott samvete, man kan fortfarande säga att man stöttar, men boendet finns någon annanstans.

Målsättningen med Drömhotellprojektet var att de ungdomar som påbörjat sina utbildningar i vår region också skulle kunna bo kvar här och slutföra sina studier även om Migrationsverket släppt sitt ansvar för ungdomarna. Det saknas dock en helhetsbild kring ungdomarna och deras studiesituation.

Det blir Mörbylånga kommun som får ta ansvar i de jobbiga frågorna som tillstöter kring ett boende för 54 pojkar och unga män.

Den ideella föreningen har inte representanter på plats dygnet runt vilket räddningstjänsten noterat, självklart inte. Hur skulle det vara möjligt? Föreningens medlemmar har egna jobb och familjer.

Men där någonstans mellan stolarna hamnar Drömhotellet.

Riksdagen beslutar om amnesti för ensamkommande från Afghanistan. Av de cirka 54 personer som bor på Drömhotellet så är det bara mellan 10-15 stycken som haft Mörbylånga kommun som tidigare boende, övriga kommer från fastlandet och Kalmar i synnerhet. Och vilka förväntningar eller krav kan vi ställa på individer som fyllt 18 år?

Summa summarum, vem kan ställas som ansvarig för de omkring 54 ensamkommande ungdomarna på Drömhotellet? När nu Drömhotellet säljs så står dessa 54 personer skrivna i Mörbylånga kommun, helt utan bostad.

Hur vi än vänder och vrider på det så blir det ytterst en kommunal fråga och det har Kalmar kommun fattat.