Den tiden nu när man har lite kräk i mungipan

Ledare Artikeln publicerades

Att vara lokaltidningsreporter i valtider är att ha lite, lite, kräk i mungipan.

För de senaste två veckorna har politiker hört av sig till oss och ”kräver” att vi ska skriva om dem, politiker som vi inte en sett eller hört ifrån på fyra år.

De flesta av oss som jobbar på lokaltidningar är politiskt intresserade. Den som är intresserad av samhället är också intresserad av politik, det går hand i hand.

Ska vi se något positivt i den här valrörelsen så är det väldigt få människor som säger sig vara ”totalt ointresserad av politik”. Även de som tidigare visat noll eller intet intresse för något som överhuvudtaget andats politik kan dela politiska insändare eller beslut i sina facebookflöden.

Kanske är det också detta som upptäckts av analytikerna i våra partier. I människor som tidigare röstade av gammal tradition och hävd eller låg på soffan under valdagen ser de flesta partier idag en potentiell väljare.

Och den röstberättigade gör sitt val allt senare, är på det sättet påverkbar ända fram till valsöndagen.

Vi som följer våra politiker i lunken mellan valrörelserna har oftast respekt för det arbete de lägger ner. Den som tror att en person blir politiker genom att girigt suga i sig arvoden, har i de flesta fall själv aldrig jäktat från ordinarie jobbet för att därefter ha en åtta timmars ”mangling” om detaljplanen i Knäckebyhult.

Men det jag och mina kollegor har svårt för är dessa i valtider tokspeedade politiker som far runt precis över allt. De kallar till presskonferenser och skickar insändare som inte sällan handlar om...”ingenting”. Det viktigaste är att synas.

Någonting ligger det i detta faktum. Fast en bra lokal politiker förtjänar ihop sitt stöd under hela mandatperioden.

De flesta människor är faktiskt inte helt dumma i huvudet. De kan tro det eller ej se vilka politiker som vill göra både rätt och skillnad.

Fläsk är fläsk, särskilt i valtider. Vi väljare kommer ihåg vem som fattade beslutet som betydde så mycket för oss. Vi glömmer inte dem som arbetade fram det där ärendet som gjorde att allt blev så mycket bättre.

Det är dom här politikerna som inte synts och än mindre gjort någonting på fyra år vilka nu försöker armbåga sig fram som frambringar lite, lite, kräks i mungipan.

Vad är deras vallöften värda?

Förmodligen lika lite som förra gången...