Annons

Är det så farligt för andra om jag snusar när jag klipper gräset?

Anställda som förbjuds att röka och snusa under arbetstid, är inte helt fel. Men också ganska mycket överförmynderi.
Publicerad 8 maj 2019
Detta är en ledare i Ölandsbladet. Tidningens politiska hållning är obunden och ledaren ska fungera som en röst för Öland.

Jag har aldrig rökt i hela mitt liv. Inte ens haft en snus i munnen. För mig hade det inte varit några problem om jag arbetade vid Mörbylånga kommun efter den 1 juni när den nya hårdare tobakspolicyn träder i kraft.

Det är en policy som går att se ur många perspektiv. I grunden är det hälsofrämjande för både anställda och de som kommer i kontakt med anställda. Tobak dödar, det finns inte någon som kan säga emot den faktan. Vi är många som ogillar tobaksrök och för exempelvis en del astmatiker kan det vara hälsovådligt att ha rök-osande klädsel i närheten.

Annons

Men rök- och snusförbudet ställer också en del frågor. Har arbetsgivaren att göra med vad jag gör på min fritid? Och vad går gränsen för fritid? Är det på min lunchrast? Vid förmiddagsfikat?

Och är det egentligen någon mer än jag som far illa om jag har en snus under läppen när jag klipper gräset längs cykelvägen?

För att inte tala om vem som ska bli Mörbylånga kommuns nya rök- och snuspolis, den som ser till att förbudet efterföljs?

Den som inte klarar av av låta bli snuset får först en muntlig varning, sedan en skriftlig och vid tredje upprepandet sparken?

Inom idrottsvärlden finns det en policy för i princip varje idrottsutövare. Det blir pappersprodukter som låter väldigt fint, men som väger tunt i verkligheten. Kort sagt - de står i några pärmar, men det är aldrig någon som efterlever dem.

Var går sedan gränsen för arbetsgivarens ansvar?

Kan Mörbylånga kommun tvinga sin anställda att äta nyttigt? I alla fall ekologiskt på lunchen, kanske?

Och den som inte sovit sina åtta timmar när denne kommer till jobbet, blir det då sparken? För det är ju dokumenterat att det är få saker som är så hälsovådligt som för lite sömn!

Mörbylånga kommun är nu inte ensam om att införa tobaksförbud, flera kommuner och landsting går samma väg. Det är en stark trend.

Jag tror personligen mer på upplysning än förbud. Eget ansvar. Blir närmast lite märkligt att försöka göra kommunalanställda till några hälsoföredömen, medan de å andra sidan tvingas köra alldeles för fort med kommunens hemtjänstbilar för att klara av schemat hos de äldre. Starkt generaliserat, men ni förstår min poäng.

Annons

Sila mygg och svälja kameler.

Om vi nu talar om hälsoaspekter för både kommunanställda och de som möter dem...

Peter BoströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons