Kultur/Nöje

Påskutställning på Högby fyr

Kultur/Nöje Artikeln publicerades

Stephan Lundh, prästsonen som gick till sjöss och blev sjökapten och konstnär, bor och verkar på Högby fyr. I det tvåvånings bostadshuset, som ser ut som ett vinslott ute i havet, öppnas den klassiska påskutställningen även i år. Vägen till fyren börjar i Hagaby där man ska hålla till vänster vid ladan.


Stephan Lundh, som föddes i Uppsala 1927, kom till Högby 1932 när hans far blev kyrkoherde och sedermera prost i egen församling som han ledde i 30 år. Prästgården där han växte upp ligger straxt norr om Högby kyrka. Efter folkskolan skickades han till det Humanistiska läroverket i Sigtuna där han bodde i samma elevhem som Olof Palme. Men han trivdes inte i den snobbiga stämningen som rådde. Så han hoppade av 1943, gick till sjöss.
Det var en hantverksmässig sjöfartsutbildning på den tiden. Först var det fyra års praktik. Sedan sökte han till navigationsskolan (numera sjöbefälsskolan) där han tog styrmansexamen. Efter ytterligare praktik som sjöbefäl tog han slutligen sjökaptensexamen i Stockholm 1957.
Resorna förde honom runt i världen. Men livet blev enformigare ju större fartygen blev. Han gick till slut alltmer sporadiskt till sjöss och avmönstrade senast i Ravenna i januari 1981.

Stephan Lundh härstammar från en gammal prästsläkt i många led – hans farmor var född Bexell – men hans håg stod tidigt till att måla och gå på sjöfågeljakt. Det var ljuset och vattnet som fascinerade. 1966 och 1967 studerade han på Gerlesborgsskolans konstskola i Stockholm som drevs av Arne Isacsson och Georg Suttner i en f.d. syateljé på Hornsgatspuckeln på vinterhalvåret. Han har sedan dess deltagit i en rad samlingsutställningar och hade också flera separata utställningar under 1990-talet.
Alltsedan Stephan Lundh först hyrde 1970 och sedan fick köpa fyrmästarbostaden på Högby fyr har han också haft permanent utställning där. Hur målar han? Här är det frestande att citera Carl Johan De Geers syn om var kraften kommer ifrån (ur en intervju som Jan Bahlenberg återger i sin bok om Carlo Derkert. Gidlunds. 2005. Sid. 26):
”Konstnärer använder hela tiden sitt målande för att bearbeta sina tidigare upplevelser. Därför kan det vara riktigt skönt att ha målat av sig, gjort en riktigt ruskig bild.”

Så är det för Stephan Lundh också, tror jag. För honom är havet motorn. Det var utsikten han ständigt hade från bryggan på båtenoch den har han också hemma åt alla sidor. Uppe på vinden som var förläggning för sju flottister under krigsåren har han sin utställning. Där hänger bland många andra även bilden av brottsjön där ljuset lyser smaragdgrönt igenom. En dyning i en annan målning är något som få fotografer har lyckats fånga. Han är ingen lysande kolorist, men havet är alltid närvarande. En natt hade han en mardröm att havsbottnen reste sig ur sitt djup.
Vi ser på böcker och fotografier. Sven Nyqvist har varit där, ett österrikiskt gäng som skulle filma Mankell, och Magnus Rietz har gjort en bok med mästerliga stora färgbilder av huset och fyren. Det gäller att vänta ut ljuset. När ljuset är rätt framstår också huset som den osannolika arkitektoniska pärla som John Höjer, fyringenjören som byggde det, måste ha drömt om. Han hade jobbat sex år i Frankrike, var gift med en fransyska – inte att undra på att det liknar ett vinslott, denna tegelbyggnad vars undervåning är klädd med granit och övervåningen med huggen kalksten, allt med en luftspalt emellan. Taket är valmat och skifferklätt.
Fyren blev byggnadsminnesförklarad 1978 och huset 1980. Det är ett kulturminnesmärke av högsta klass. John Höjer byggde en liknande fyr på Karlsö, men den är sammanbyggd med huset. Den gamla oxeln mellan huset och båthuset stod redan där när Högby fyr byggdes. Den var ett sjömärke och målet för många kapprodder från Källahamn en gång i tiden.