Naturen och vi

I alla tider har människan lärt sig att använda sig av naturen och vad den har gett. Och i alla tider har människor förstått att det är en förmån att kunna använda sig av naturens resurser för att utveckla sitt eget liv. Människor, djur och natur har kunnat leva sida vid sida.

Så har det varit, så länge vi människor har förstått det ovärderliga i att ha en oförstörd natur. Så länge vi har varit försiktiga med hur vi påverkar vårt klimat. Så länge vi har varit ödmjuka inför det skapade som finns runtomkring och som vi inte kan styra över. Inte skall styra över. Helt enkelt inte får styra över. Alltför mycket.

På Öland fanns det en tid i världen flera tusen väderkvarnar. Med hjälp av vinden och kvarnarna kunde man mala sitt mjöl ute i byarna, mjöl som blev till bröd och mat. Man lärde sig att använda den gudasända kraften för sitt eget bästa.

Vinden blåste och drev vingarna runt som gjorde att malstenarna krossade vetekornen till det fina mjölet. När vinden hade gjort sitt for den vidare över vidderna. Utan sällskap av farliga utsläpp. Utan att påverka det omgivande klimatet. Den kom, den gjorde nytta, den blåste vidare.

Det går inte att backa. Vi skall inte tillbaka till den tid då väderkvarnarna var i bruk. Men det måste vara möjligt att vi lever så att vi samtidigt är varsamma om den gåva som naturen är och kan vara.

En liten tanke hos oss var och en kan leda till stora förändringar.

Vad kan jag göra just idag för att inte missbruka det vackra, det värdefulla, de naturkrafter och naturgåvor som bara finns. Som vi ha njuta av samtidigt som vi får använda dem på ett respektfullt och ödmjukt sätt.