Lysande premiär för Weeping Willows

Weeping Willows drog igång direkt och efter första låten tog sångaren Magnus Carlson en paus för att prata med publiken, cirka 1 800 personer.

– Jag får nästan nypa mig i armen. Tack så mycket för att ni har kommit hit. Vi har alltid velat spela på den här häftiga platsen och det hade inte alls varit lika roligt om inte ni hade varit här, sa han och sedan drog bandet igång The Burden.

Scenen var stor och rymde 12 musiker. Förutom Weeping Willows var det även en stråkkvartett och en blåssektion på plats. Det höjde upplevelsen några nivåer ytterligare.

För undertecknad var detta den första Weeping Willows-konserten och jag visste inte vad jag kunde förvänta mig.

Men det var så fint så fint och väldigt mäktigt. Stundtals trollband Magnus Carlson publiken med sin fantastiska sångröst, den berör djupt. Duetterna med begåvade Sara Menke lyfte stämningen ytterligare.

Det kändes som att konserten tappade lite i mitten, publiken bidrog inte så mycket mer än att digga och applådera efter låtarna. På sina håll var det också ett väldans tjatter.

Men Weeping Willows växlade upp rejält och några av flera utropstecken var låtarna ”Lovers never say godbye”, ”While I´am still strong och ”Wait for love to grow”.

Innan pausen körde de rockiga ”Stairs” och kort efteråt kom de ut och levererade ett väldigt mäktigt extranummer som skapade gåshud.

Magnus Carlson inledde med att sjunga ”Unchained Melody” a capella, sedan blev det deras dunderhit ”Touch Me” och hela konserten avslutades med ”Broken Promise Land”.

Vad var det som hände egentligen?