Kylan kryper på
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Hur många gånger har vi inte hört det uttrycket, eller sagt det själva. Och de allra flesta av oss har både möjlighet och kunskap tillräckligt för att skaffa oss kläder som värmer. Som stänger ute den yttre kylan. Vinden. Regnet. Isen.
Det finns trots det de som inte har den möjligheten. Det kan vara en ensamstående förälder som har svårt att få ekonomin att gå ihop så att det räcker till för både sig själv och barnen. Det kan vara de som är hemlösa. De är inte så många på Öland, men desto fler i våra storstäder.
Och det är de EU-migranter som helt enligt reglerna har kommit till oss för att försöka få lite inkomster. Som de sedan kan skicka till en fattig och utsatt familj därhemma. Det kan bli mat, medicin, skolgång, varma kläder eller en bättre bostad.
Vad värre är – kylan mellan människor. Den är det svårt att skydda sig ifrån. Kylan som visar sig i avståndstagande, elaka och ibland till och med hatiska skrivningar på sociala medier på internet, hårda ord mellan dem som skall företräda oss i politiska sammanhang. Eller åsikter om att våra gator och torg skall hållas rena från det som stör bilden, även om det handlar om människor som ber om vår hjälp.
”Det finns ingen så fattig att han inte kan hjälpa och ingen så rik att han inte behöver hjälp.”
Den kylan känns mycket mer när den kryper sig på. Ibland känner vi att det blir allt kallare, och att vi inte hittar något värmande skydd.
Då är det oändligt viktigt att vi hjälper varandra. Att vi förmedlar värme och omtanke. Att vi vågar och orkar hjälpa dem som behöver det. Och att vi stöttar varandra.
Det må vara obekvämt. Men det är oändligt viktigt.
