Jul på Alpackagården

Vedborm ,
När matte, Sara Österberg, kommer ut på gården med en bunke med äppelbitar så flockas alpackorna runt henne.
Foto:
När äpplena är slut kommer de och umgås även med husse, Gunnar Jämtin, samt kollar in fotografen.
Foto:
Alpackastoet Ariel är en av de fyra första som kom till gården i Vedborm. – Första gången jag såg en alpacka på bild så var det faktiskt henne jag såg, förklarar Gunnar Jämtin och tillägger att hon är gårdens ”grand old lady”.
Foto:
I butiken finns många olika värmande alpackaprodukter att välja bland.
Foto:
Handledsvärmare, mössor, vantar, sjalar, ponchos och ståltrådsalpackor fyllda med alpackaull är några av de saker man finner på hyllorna.
Foto:

Tio alpackaston samlas kring Sara Österberg när hon kommer ut på gården med en bunke full med äppelbitar. Husse, Gunnar Jämtin, får för stunden lite mindre uppmärksamhet, så länge det finns äpplen kvar. Sedan vill alpackorna umgås med honom också.

Artikeln publicerades 8 december 2016.

I oktober 2010 kom de första alpackorna till gården. Det var fyra stycken ston och tre av dem var dräktiga, så på våren tillkom tre föl. Alltsedan dess har antalet blivit fler och nu har Gunnar Jämtin och Sara Österberg, som driver Alpackagården, tio ston, fem hingstar och två föl. Huvudinriktningen är att erbjuda upplevelser – att folk kan få komma dit och titta på alpackorna. I år hade de öppet för sådana besök för tredje sommaren i rad.

– Folk börjar komma tillbaka och en del som har varit här förut känner igen de olika alpackorna, säger Gunnar.

I huvudsak har de öppet för den sortens besök under sommartid men övriga året kan man också boka in ett besök.

Den dagen Ölandsbladet besöker gården har det regnat ganska mycket och alpackorna som i vanliga fall är ulliga och mjuka i pälsen är nu dyngsura och det som annars brukar vara fluffigt ligger platt. Det gör dem inte mindre sociala och när vi står på gårdsplanen för att fotografera dem kommer de nyfiket fram och tittar. Deras mjuka ull är en av de saker som besökande människor dras till. Att dessutom se dem och hur de beter sig är också intresseväckande. Ofta fastnar besökarna för någon särskild individ.

– Ibland kan man se i förväg vilken alpacka som en del människor kommer att fastna för, säger Gunnar som med tiden har lärt sig att läsa både människor och alpackor.

De som hittar en favoritalpacka vill ofta gärna köpa garn av just den alpackans ull. Det är en önskan som Gunnar och Sara hoppas på att kunna möta så småningom. Det är inte svårt att hålla isär de olika djurens ull men det behövs en egen etikett för vare djur. Målet är att man ska kunna köpa garn gjort av till exempel alpackan Wilmas ull och att det ska stå Wilma, kanske också vara en bild av henne, på etiketten. Det är ungefär tre år sedan Gunnar och Sara började skicka iväg ullen till ett spinneri i Sörmland, så i dagsläget kan man köpa garn från den blandade ullen av gårdens alpackor i den lilla butiken som också finns i huset. Där säljer de även andra alpackaprodukter, som vantar, mössor, sjalar, strumpor och tröjor. De färdiga produkterna är fairtrade-märkta och köps in. Än så länge har Sara och Gunnar inte tillräckligt med vare sig ull eller tid för att själva tillverka produkter.

Så här veckorna före jul brukar de medverka på någon eller några julmarknader med sitt utbud. I år var de i Skäftekärr och på Norrgården i Byxelkrok.

– Och så håller vi öppet i butiken varje helg fram till jul, säger Sara och visar oss in i den julpyntade butiken med värmande ullprodukter.