Gårdstomten

Öland ,
En tomte tittar fram – på jakt efter ett fat med gröt måhända?
Foto:

Det finns tomtar och så finns det tomtar.

Artikeln publicerades 8 december 2016.

När vi hör ordet tomte tänker säkert de flesta av oss på jultomten som kommer med julklappar på julafton. Bilden av denna figur är ett ganska sent påfund och som så mycket annat kommer den från Amerika.

Där kallas han för Santa Claus och förebilden är en biskop från 300-talet i nuvarande Turkiet, som hette Sankt Nikolaus, och var känd för sin godhet och givmildhet och som dessutom så småningom blev helgonförklarad. Det var på 1930-talet som Disney, och även Coca Cola i sin reklam, framställde jultomten som en tjock, rödklädd gubbe med stort vitt skägg och det är ju så han ska se ut tycker många idag.

Här i Norden har tomten funnits betydligt längre än så.

Det många kanske inte tänker på är varför denna figur hos oss ibland kallas för jultomten medan hans motsvarighet i andra delar av världen har helt andra namn. I de germanska språken återkommer förnamnet Yule och namnet Yule, Joulnir eller Julner, beroende på språk, är nämligen ett annat namn för asaguden Oden. Han sägs vid midvintertid rida runt på sin åttafotade häst Sleipner iförd hatt och med ett långt vitt skägg upplysande oss om att nu vänder det, ljuset kommer tillbaka. Det finns belägg för att man under vikingatiden och ännu längre tillbaka samlade familj och vänner till stora fester, midvinterblot (blot är ett annat ord för högtid), med mycket mat och dryck för att “dricka jul”och så gör vi ju än idag.

En sammanblandning av dessa figurer har skapat det som i nutid är vår jultomte. Men nog om detta. Här kommer en beskrivning av den riktiga tomten.

I nordisk folktro är tomten gårdens skyddsväsen och beskrivs som en äldre kortväxt, gråklädd man med vitt skägg och han har oftast en röd luva. Hans uppgift är att se till gården och i huvudsak alla djuren som finns där. Själva namnet tomte är bildat på ordet ”tomt” dvs. det område runt gården som han har tagit som sin uppgift att sköta. Ett annat namn är gårdsvätte men till skillnad från hans släktingar vättarna, lever tomten helst ensam, medan vättarna lever i familjer. Han har ofta antagits vara den första bonden som brukade gården och som efter sin död inte fått någon ro utan fortsätter att se efter sitt ställe.

Det är viktigt att hålla sig väl med tomten för han har ett häftigt temperament och för att stå på god fot med honom bör man då och då, främst på julafton, ställa ut ett fat med gröt i en skål och gärna med en klick smör eller honung. Denna klick kallas för solöga eller gul och kan syfta på att det är nu det vänder, ljuset kommer tillbaka och det är det som ska firas. Dessutom ska det vara en träslev att äta med och detta är mycket viktigt, för han är inte förtjust i saker som är gjorda av metall. Denna sed har levt kvar i hundratals år och det är många av oss som än idag sätter ut gröt till tomten på julaftons kväll.

Per Arnér