Kommunal upphandlingspolicy med sociala krav på företagare

Insändare Artikeln publicerades

I handlingarna inför måndagens kommunfullmäktigemöte punkt 14 Policy för upphandling och inköp läser vi: “Kommunens upphandling ska bidra till att personer som står långt från arbetsmarknaden bereds möjlighet till sysselsättning.”

Detta förslag lades fram vid sittande bord i samband med kommunstyrelsens möte 2019-02-26 och med följande förklaring: Vid tjänstekontrakt och entreprenader ska det utredas om det är möjligt att ställa krav som innebär att personer som står långt från arbetsmarknaden bereds möjlighet till arbete med ordinarie arbetsuppgifter. Syftet är att bidra till framtida kompetensförsörjning och att stärka integration och social hållbarhet i bredare bemärkelse. Ungdomar, utrikes födda och personer med funktionsnedsättning är prioriterade målgrupper.

Ett argument från Socialdemokraterna var att detta är vanligt förekommande i andra kommuner. Och ja, det stämmer att flertalet kommuner har lagt över detta sociala ansvar och tillhörande kostnader på privata näringsidkare. Det som inte nämndes var att detta ansvar i första hand har lagts på aktörer inom byggbranschen och att ett krav kan vara “Ja, ni får detta uppdrag med då ska ni också anställa dessa x antal personer.”

Framtid Öland vill inget hellre än att så många personer som möjligt ska få tillgång till ett eget arbete.

Det finns bara fördelar med den tanken. Men att göra det genom ovan nämnda sociala krav i våra upphandlingar kan vi inte tycka är rätt väg att gå. Det är att ställa krav som kan vara problematiska att hantera för små företag med begränsade resurser och kan leda till en snedvriden konkurrens.

Vi ska vara medvetna om att alla företag inte har samma möjlighet att genom socialt ansvarstagande kunna anställa personer som står långt från arbetsmarknaden. Det kan vara en fråga om t ex kompetensbehov, ekonomi eller i övrigt begränsade resurser. Att då ett företag över huvud taget ska riskeras att utestängas eller gallras bort från kommunens upphandlingar för att denne inte anses ha gjort eller gör tillräckligt för att möjliggöra detta kan vi inte på något sätt se som rimligt. Det finns dessutom en stor risk att bedömningar och avgöranden kan anses godtyckliga. Vem inom Borgholms kommun är så insatt i de privata företagen att han/hon kan göra denna bedömning?

Det finns en utanförskapsproblematik som behöver hanteras. Men det måste finnas andra och bättre vägar att gå för att nå det viktiga syftet att bidra till framtida kompetensförsörjning och att stärka integration och social hållbarhet i bredare bemärkelse. Inte genom att lägga det som ett krav på företagare, rakt av, stor som liten.

Vi vill vara en företagsvänlig kommun. Då måste vi också uppmuntra och våga lita på företagens strävan att i möjligaste mån fånga upp de personer med störst behov av hjälp. På frivillig väg, inte med skall-krav i kommunala upphandlingar.

Framtid Öland

Torbjörn Johansson

Sofie Loirendal

Tomas Lind

Annette Hemlin