Bättre sent än aldrig – men förklara bättre, Ilko
Det började med en händelse för fyra månader sedan i samband med att jag lämnade in förslag om att kommunen borde köpa in Solkattentomterna för att där bygga ett centralt beläget trygghetsboende för seniorer inom nära gångavstånd från torget. Då du Ilko då uppenbarligen tyckte att detta inte skulle vara värt prislappen på elva miljoner som ägarna i ett annat tidigare sammanhang begärt för de båda tomterna. Jag lämnade då in en interpellation till kommunfullmäktige där jag bl a frågade om du inte ansåg att våra äldre skulle vara värda elva miljoner samt ställde sex andra frågor om trygghetsboenden i Borgholm och på norra Öland. Till kommunfullmäktigemötet i november hade du skriftligt besvarat interpellationen med ett typiskt politikersvar som egentligen inte sade någonting, vilket föranledde mig att ställa följdfrågor vid mötet. Dessa vägrade du att besvara och valde att istället tiga.
Detta ledde till en insändare från mig i Ölandsbladet den 7/12 där jag redogjorde för mina frågor, dina skriftliga svar och mina följdfrågor vid fullmäktigemötet samt uppmanade dig att besvara följdfrågorna då många av tidningens läsare säkerligen kunde vara intresserade av dina svar.
Fortsatt tystnad från din sida trots påminnelse från mig i en annan insändare i bladet den 21/12.
Efter ytterligare tre veckors tystnad kommer så ditt svar nu i tisdags där du äntligen medger att kommunen skulle kunna köpa in lämplig centralt belägna tomtmark i Borgholm för byggande av ett trygghetsboende. Men jag förstår inte varför du då alls ska blanda in perifert belägen mark i Åkerhagen, vid norra industriområdet och på Ekbacka när det faktiskt går att köpa de båda Solkattentomterna inom bekvämt gång- och rullatoravstånd från torget?
Och när du nu skriver att "våra äldre är värda alla satsningar" så undrar jag när spaden ska kunna sättas i backen för ett trygghetsboende i verkligt centralt läge nära torget eller vad som hindrar från ett snabbt inköp av Solkattentomterna?
Vad är isåfall elva miljoner för hinder i en kommun med en årlig omsättning av över 600 miljoner kronor och där man gladeligen lägger miljonbelopp på nya toaletter som inte går att använda utan mobiltelefon och pink-kod?
Undrar
Per Lublin
