Valrörelsen börjar väl så smått att hetta till. Men hur mycket inneboende kraft som själva ”rörelsen” i sig har, eller om det är en uppiskad stämning ett i ett joint venture - projekt mellan media och partiblocken, lite som melodifestivalomgångarna, låter vi vara osagt.
Demokrati och dess yttersta manifestation i just val är annars något som borde stå över skämt och raljanta svingar. En lätt betraktelse runtom i världen förskräcker.

Men finessen med att leva i en demokrati är förstås att skämt och satir är tillåtna och inte resulterar i fängelse, tortyr och avrättning.
Lyckade, andra tycker förskräckande, skämt finns lite överallt. Något som vi fastnat för är folkets manipulerande med valaffischer på ’valaffisch.se’.
Ett kul exempel är sossarnas elegant återhållsamma, svartvita affisch med Karin Jämtin, Mona och Tomas Bodströms leende nunor och med huvudbudskapet: ”Vi kan inte vänta” som fylls på med budskapet ”med att svika alla våra vallöften och sedan skylla skiten på Lars Ohly.”
Även utomlands skämtas det om den svenska valrörelsen. Ett färskt exempel kommer från vårt grannland i söder – Danmark. Där hävdar politiker från de borgerliga regeringspartierna Venstre, De konservative samt stödpartiet Dansk Folkeparti att yttrandefriheten är i fara i Sverige. Vad man siktar in sig på är TV4:s vägran att visa Sverigedemokraternas valfilm.
De danska politikerna kräver nu att Europarådet sänder valobservatörer till Sverige. Det vill säga precis det vi brukar göra när det vankas val i länder där demokratin tar sina första stapplande steg.
DF:s Pia Kjärsgaard, kallar Sverige för ”Nordens bananrepublik”, vilket vi inte kan hålla med om. Det borde väl ändå vara bananmonarki.
Trams, tycker vi.
Men de politiker och partier som tycker sig vara rumsrena till skillnad från SD:s representanter (4,7 procent i den senaste mätningen...), borde ändå ta fighten i stället för att hela tiden slå knut på sig själva och göra allt för att undvika konfrontation med mörkrets makter. Det hör liksom till det demokratiska spelet – att man tar upp kampen och inte tabubelägger ”känsliga” frågor.