För tjugo år sen köpte min man Peter Engström och jag Östergården i Kolstad. Vi letade efter vårt ”drömhus” i över två år och blev tipsat genom goda vänner att Torsten Björnekes gård skulle vara till salu. När vi kom till Kolstad för första gången en sensommardag i augusti 1988 och åkte upp Kolstadgatan med de fina åkrar då blev vi omedelbart kära i både landskapet och den fina gamla byn som låg ovanför Borgholm. Det var någonting speciellt med Kolstad som vi inte hade sett någon annan stans i vår jakt efter ett sommarboende på Öland.
Tjugo år senare är jag och min familj lika förtjusta i Kolstad och vår gård. Trots att min man gick bort för sju år sedan och att jag bor i London så tillbringar jag varje sommar på Öland. Det är krångligt att ta sig från London till Öland, det tar mycket tid och ofta undrar jag varför vi inte har ett hus i Provence istället som tar bara fem timmar med direkttåg från London till Avignon.
Men så fort jag kommer till Borgholm och svänger till höger i Kolstadvägen då vet jag varför vi är kvar i Kolstad. Jag har varit här på vintern och på våren, på sommaren och på hösten och varje gång upplever jag samma känsla när jag ser de fina åkrar vars färg skiftar med säsongerna. Här finns fortfarande en harmoni mellan natur och kultur, en rogivande stämning som har försvunnit i många delar av Europa.
När jag kom hit för två veckor sedan läste jag om Borgholms kommuns plan att bygga en väg över åkrar för att kunna bygga 650 hus på jordbruksmark tillhörande Kolstad by.
Genom åren har jag ofta undrat vilken vision och vilka tankar politiker i Borgholm har för att kunna behålla åretruntboende i kommunen liksom attrahera nya familjer att bosätta sig på den här underbara delen av ön. Det är en svår balans: Å ena sidan är det viktigt att tänka på framtiden och säkerställa en ekonomiskt hållbar utveckling för Borgholm. Å andra sidan gäller det att behålla det som gör Öland unikt i världen, en oas av oförstörd natur med sitt rika djurliv.
De nya områdena i Dovrerviken och Karlshöjd är för mig dåliga exempel om hur man skulle kunna exploatera Borgholm. Det finns inget bo koncept som är tydligt när man kör genom de nya områdena: Varje hus har sin egen stil som för det mesta inte är i harmoni med det som gör Öland så speciellt genom sin historia. Dessa hus skulle kunna stå i vilket förstadsområde som helst, i Stockholm eller i vilken amerikansk förstad som helst. Finns det huvudtagen ingen stadsarkitekt i Borgholms kommun?
Många utlänningar har börjat upptäcka Sverige och Öland som ett attraktivt resemål, inte minst genom den svenska litteraturen som är oerhört framgångsrik och översatt till många språk. Det idylliska Sverige som beskrivs i de här böckerna kommer inte entusiastiska läsare att känna igen om de kör genom de nya Borgholmsområdena.
Jag hoppas att de politiker som kommer att ta beslut om den nya vägen och expropriering av privatmark kommer att ha en seriös och öppen diskussion med både Borgholmsboende och sommarölänningar om vad det är som behövs för att utveckla Borgholm framöver. Jag kan tänka mig att diskussionen skulle föras brett och behandla viktiga frågor för Borgholm som: Varifrån ska jobb komma framöver och vilken typ av jobb vill Borgholms kommun skapa? Finns det en efterfrågan för så många nya tomter och hus med tanke på att många stugor i Kolstad är till salu? Vilken typ av turism vill man ha överhuvudtaget? Och hur är det med miljöbelastning och man bara bygger mer och mer? Och sist men inte minst gör inte samma misstag som i Florida, den spanska solkusten eller andra sydeuropeiska länder där man har byggt bort det genuina landskapet. Idag står så många nya områden som byggdes under senaste tjugo åren helt tomma och övergivna och har bidragit att skapa den finansbubbla som har drabbat oss så hårt i världen.
En sak är säker: En överexploatering kommer att leda till att Borgholm och Kolstad kommer att tappa sin charm och bli ointressant för många sommarboende som kommer att leta andra oaser i Sverige eller utomlands.

Beatrice Engström-Bondy
Östergården, Kolstad