Jag är nyinflyttad till norra Öland. Jag känner mig ödmjuk inför att få möjlighet att bo här i denna fina miljö. Jag känner mig dessbättre också välkommen hit. Jag är nämligen inte sommarboende utan åretruntboende skattebetalare.

Alla vet att norra Ölands framtid i längden inte kan grundas på att en liten skara vinterboende skall serva en tio gånger större grupp. Och med en åldersstruktur som tenderar att passera Pajala på ”jumboplatsen”. Hur skall man då agera för att bryta detta och få fler åretruntboende att skriva sig i kommunen?
Kan det månne vara genom att erbjuda havsnära lyxboenden till rika med pengar? Kan Öland verkligen överleva genom att fler konsumerar mera under 20 procent av året? Ja, det verkar nästan som det är så man tänker: I Ölandsbladet, 30 oktober strålar miljö- och byggchefen Göran Borgö över ”de glassiga fastigheterna som kommer att väcka uppmärksamhet”. I Östra Småland, samma dag, stoltserar han tillsammans med ordföranden i miljö- och byggnadsnämnden Jan Erici (M). ”Det blir nog de lyxigaste husen som byggts på Öland!” skrockar Borgö förtjust. Det handlar om ett 20-tal villor i 3 våningar i Ekerum. På 100 meters avstånd från stranden!
Jag kallades nyligen till sammanträde med Kommunstyrelsen i stadshuset i Borgholm. Denna gång gällde det strandskyddet i Rälla. (Dessförinnan har avsteg från strandskyddet initierats även i Böda Sand.) Jag dristade mig nu att ställa frågan till Borgö: Gäller strandskyddet 100 meter eller 300 meter? Borgö svarade kryptiskt (och faktiskt märkbart irriterat): ”Det beror på?” Och hans vapendragare Jan Erici (M) stöttar i hård ton: Vi är minsann bäst i landet på strandskydd!
Jag inser att jag ”gjort bort mig i gruppen”. Och intrycket är att här härskar ett vänligt, trivsamt samförstånd lett av starka moderata företrädare. Här, liksom på riksplanet. Och på länsplanet: Landshövding Sven Lindgren (M) jobbar intensivt för att rasera strandskyddet. Per Lublin tycks vara illa sedd av den politiska gruppen i samförstånd. Men när skall ni äntligen förstå att hela hans politiska existens vilar just på detta samförstånd, så stort att ”det kvittar lika” vad man röstar på?
Nå, men är det nu så där luddigt med strandrätten? Länsstyrelsen svarar: ”Längs fastlandskusten varierar strandskyddet mellan 100 och 300 meter från strandlinjen”. Men, ”På Öland och alla skärgårdsöar gäller 300 meter.” Punkt slut. Känner verkligen inte Borgö till detta? Eller agerar också han i den rikstäckande moderata kampanjen att minska strandskyddet i landet? Hur var det nu Gösta Bohman brukade säga: Alla bör väl ha rätt att äga en strandtomt och en havskryssare?
Om nu Öland är bäst i landet på att bibehålla strandskyddet? Varför skulle då inte Öland fortsätta med att vara just - bäst? Lockar man nya invånare genom glassiga lyxhus nära vattnet? Eller lockar mera de öppna fria stränderna? Är det verkligen ett hinder att motas av en stätta eller en stengärdsgård som håller kreaturen på plats? Är inte det verkliga hindret om stranden känns tillhöra de boende i 3-våningshusen? Och inte hjälper det att fönstren större delen av året står glåmande mörka, precis som de redan nu höstödsliga husen på f.d. Sandviks stenindustri. Det sägs att man där ”glömde” att återställa strandskyddet. Glömde?!
Får man in fler skattekronor genom att Öland inom loppet av några år spolierar sitt unika strandskydd till gagn för några rika sommarboenden? Vi som väljer att skriva oss här är tvärtom måna om Ölands natur. Vi väljer mera sällan att bosätta oss tio månader i havsblåsten, för att åtnjuta promenadväg till havsbadet under högsäsong. Öland tillhör ölänningarna, som byggt landet. Vi som önskar flytta hit är glada och tacksamma att få tillgång till detta. Med tiden blir vi också ”riktiga” ölänningar. Vi varken kan eller vill ställa krav på att exploatera de vilande resurserna, som är Ölands omistliga kapital som aldrig kan återställas!
Den kapitalismen är faktiskt bara av godo.
Ulf Lafveskans (v)