BORGHOLM

Kapten Röd levererade inget oväntat när han gästade Strand i Borgholm på onsdagen, men bjöd generöst på samma gamla goda artisteri som han blivit känd för.

Kapten Röd kommer in på scenen för det nästintill obligatoriska extranumret med orden ”gott folk, vad säger ni, vill ni ha mer alltså?”, som svar på publikens ”en gång till”-rop. I och med det uppfyller han mantrat för resten av koncerten: förutsägbart, men underhållande, välrepeterat och entusiastiskt. Låten som kaptenen återvänder med är superhiten ”Ju mer de spottar”, och den möts av allsång i refrängen, händer i luften och hoppande publik.

ALLSÅNGSVIBB
Inför spelningen sa Kapten Röd att alla spelningar är unika, att artisten får ta förutsättningarna som koncertstället och publiken ger, och bygga något från det. Rent platsmässigt är det svårt att föreställa sig en mer passande plats för kaptenen och hans besättning än den varma sommarkvällen på Strands uteservering med utsikt över hamnen. Kajen är täckt av en rad åskådare som har satt sig för att tjuvlyssna, likt skator på en telefonledning. När spelningen drar igång vid 22.40, har publiken hunnit bygga upp peppen med en diet av Timbuktu, Bob Marley och Svenska Akademien. Det är en övervägande ung, solbränd publik med semesteraura som står framför scenen.
– Man kan aldrig få den här vibben på en större scen, att publiken sjunger med i låtarna! utbrister Kapten Röd mellan två låtar.
Han har haft ett intensivt år och spelningen är en del av hans massiva sommarturné. Det märks att bandet har byggt upp en fungerande kemi när de stiger på scenen, iförda sina synkroniserade baseballskjortor med Kapten Röd-broderi på bröstet. Första låten är klassiska titelspåret från första skivan ”Stjärnorna finns här”, och kaptenen stiger på scenen med frågan från versen ”Så vad är på gång?”. Det är en tung, passande inledning på en konsert där hitsen följer på varandra.

DANSBRIST

Både ”Stjärnorna finns här” och senaste skivan ”Fläcken som aldrig går bort” är fyllda av dängor som är lätta att ryckas med i, och de flesta av dem avverkas. Det är roligt att se att kaptenen inte fokuserar helt på den nya, tokhyllade skivan, och det enda som saknas i låtväg är egentligen tuggummidängan ”Kallakallacka”. Sista låten innan extranumret, ”1.000.000 nollor”, bryts upp i ett dubstep-jam, där kompbandet Ribbit Boom Band presenteras, vars kändaste medlem är Lars på bas från Svenska Akademien.

Under hela spelningen framstår Kapten Röd som att han trivs på scen, och likt en atlet i god dagsform håller han högt tempo och bra drag under rakt igenom. Det blir aldrig något trött lunk, även om kaptenens jeansskjorta på de sista låtarna är genomdränkt av svett. Men det är också han som står för de bästa dansstegen, då publiken trots entusiasmen aldrig riktigt lossnar i det på reggaekonserter sedvanliga danshavet. Kanske är kontrasten aningen för stor från Majornas landshövdingehus och spårvagnar till Strand, Borgholms hamn, och dess semesterbåtar.

TOBIAS ANDERSSON ÅKERBLOM