BORGHOLM

Tillsammans med Publiken gjorde Lars Winnerbäck sin spelning på Sottsruinen minnesvärd. En rockig konsert full med känsla gav Slottsruinen sin revansch.

I söndags var det inte Borgholms Slott som stod på branten, Slottsruinen var tillbaka i sin forna elegans och tyngd. Utsålt och drygt 4 000 personer stod och trampade, längtade efter Lars Winnerbäck.
Lasse, Lasse, Lasse! Vi älskar Lasse!
45 minuter efter Anna Järvinens, som agerade förband, avsked kommer han och bandet ut till publiken. I ett svep spelas låtarna, Jag var och köpte en kostym, För den som letar och Dunkla Rum.
Bandet består av medlemmar från The Hellacopters, Weeping Willows och trotjänaren Johan Persson, som spelar sitt trettonde år med Lars Winnerbäck.

INGEN NÄRVARO
Lars Winnerbäck är rockigare och tuffare. Sköna el-gitarrsriff och hårda trumslag.
Det är bra, härligt och kul. Rocken passar utmärkt i låtarna från hans senaste album som var rockbetonat. Men det det funkar inte riktigt i Dom Tomma Stegen.
På en Lars Winnerbäck konsert brukar publiken få en större del av handlingen. De brukar vara delaktiga, få vara en del av magin.
Första halvan var de åskådare. Känslan fanns inte där, Lars Winnerbäck kändes inte närvarande. Men det skulle bli ändring på det.
– Det är ett väldigt privelegium att komma till Öland och spela på den här fantastiska platsen. Det här är det bästa jag vet under turnén, särskilt eftersom jag får spela inför er och med det här bandet, sa han och fortsatte:
– Jag är ledsen att jag kommer till den här idyllen med alla dystra låtar, men ni vet hur det är, Jag får liksom ingen ordning...
Sedan drog han i gång Jag får liksom ingen ordning och hela ruinen klappade händer, hoppade och sjöng. Det var mäktigt.

LYFTE KONSERTEN
Från kylan in i värmen och Elegi spelades solo av Lasse. Han var, du och jag med pulbiken.
Det blev allsång, dans och känsla. Konserten lyfte, Lasse blev tralliga Lasse, publikens Lasse. Slottsruinens Lasse.
”Tack! Jag är inte precis någon pratkvarn, det är inte min grej. Skriva låtar är min grej. Ni ska veta att det betyder oerhört mycket för mig att ni lyssnar.”
Plötsligt var det en helt annan närvaro från Lasse, han trivdes, publiken myste, bandet kryddade låtarna med rock.

STORSLAGET
Hugger i Sten, Elden och Kom ihåg mig var storslagna. Konserten avslutades med Söndermarken. Ett mäktigt arrangemang, en film på storbildskärmen bakom Lars Winnerbäck tolkade låttexten. Projektorer lös på Slottsruinens väggar. Publiken gungade i takt och sjöng med.
Vinden tog i ordentligt innanför murarna, men det var nog snarare musiken och Lars Winnerbäck som orsakade rysningarna och gåshuden.
En mäktig revansch för Slottsruinen. Den stod stabil och utsöndrade sin forna magi. Magin som en gång i tiden fick stora artister som Bob Dylan och Johnny Cash att välja Slottsruinen.
Efter andra extranumret lämnade bandet och Lars Winnerbäck scenen. Kvar rullade eftertexterna på skärmen samtidigt som skrikande fans deklarerade sin kärlek för honom.

ALEXANDER JENSEN