Ölandskonsten är uppdelad i en rad ”gated communities” som värnar mer eller mindre om det egna områdets konstnärer.
I Borgholms kommun finns tre sådana grupperingar. I den norra delen, hemmahörande i det gamla Åkerbo härad, bildades gruppen Åkerbokonstnärerna, senare också ”Norra Ölands konstnärsgille”, medan den södra delen, hemmahörande i det egentliga gamla Borgholm, slöt sig samman i ”Konstmajrundan”. De anordnar var sin ateljérunda med tillhörande samlingsutställning.

På Södra Öland, i Mörbylånga kommun, finns ”Södra Ölands Konstnärsgille”, som inom sig även hyser den självständiga konstnärsgruppen ”Kollegium Chrysaetos”. Där återfinns också de mest ansedda konst- och designutbildningarna, dels på Folkhögskolan i Ölands Skogsby, dels på Capellagården.
Samma geografiska uppdelning gäller också för Borgholms respektive Södra Ölands konstförening.
Jämfört med Österlen, där ateljérundorna startade för trettio år sedan, är det en mycket splittrad bild här på Öland. Vid närmare eftertanke gäller det dock hela Kalmar län. Region Skåne, som Österlen tillhör, har i ”Kultur Skåne” en egen kulturförvaltning med ca 45 anställda. Den förvaltar en budget på ca 370 miljoner kronor, varav 90 procent går i direkta anslag till kulturlivet i Skåne. De fördelas på institutioner (Malmö Opera och Musikteater störst), fria kulturutövare, museer, bibliotek, kulturpedagogik, kultur i vården mm. Chefen för Kultur Skåne, som även ger ut kultur- och livsstilsmagasinet ”Österlen 360” med 25 000 läsare, är Chris Marschall. Jämför detta med att vi saknar en kulturchef inte bara i Kalmar län utan även i kommunerna.

DJUPT PROBLEM
Och lägg sedan till att deras Konstnärsgille (ÖSKG = Östra Skånes Konstnärsgille) också ger ut en egen, lika rikt illustrerad kulturtidskrift från sitt centrum i Tjörnedala i Österlen.
Denna inledning emanerar från mitt besök igår på Åkerbokonstnärernas samlingsutställningden 12-15 juli i gamla Hembygdsgården vid Högby kyrka. Jag talade med konstnärerna, bevistade hängningen och var med på ett avslutande möte om en planerad konsttidskrift. Det var mest finansieringen man diskuterade.
Hur den tanken ska förverkligas i krympande förening där antalet aktiva medlemmar sedan den grundades 1968 har sjunkit till närmare hälften.
Tyvärr är dock problemet djupare än så. De demokratiska föreningarna i konst och kultur dit också Åkerbokonstnärerna hör gör alla ovärderliga insatser men saknar tyvärr stöd i en mera välstrukturerad och genomtänkt kulturpolitik.

VANVÅRD I KALMAR

Kultur är inte bara konst. Den omfattar också vården av våra kulturminnen. Den vanvård som jag nyligen fann i Kalmar på den medeltida kyrkogården bakom det gamla konstmuseet (numera Per-Ekström museum), där bland annat Erik Johan Stagnelius far, biskopen Magnus Stagnelius (1746-1829) ligger begravd, var så chockerande att jag omgående beslöt mig för att göra en anmälan till såväl Länsstyrelsen i Kalmar län och Riksantikvarieämbetet. Många gravhällar var så sönderbrutna och kantstötta av att ständigt bli överkörda av åkgräsklippare att jag upplevde det som en skandal både för länet för kommunen.
När man jämför Länsstyrelsens vitesföreläggande mot den lantbrukare på Norra Öland som flyttat en mur på en åker med den slapphet som den visat mot förstörelsen av den gamla medeltida domkyrkogården ligger det nära till hands att återuppväcka uttrycket ”rättsröta” som lanserades 1950 i samband med Haijby- och Lundkvistaffären.

INTRYCK
Trots åderlåtningen kan dock de återstående tretton konstnärernas verk beundras både på samlingsutställningen (mitt emot löttorpsavfarten) och i ateljérundorna som pågår den 12-15 juli. Störst intryck fick jag av Elisabet Halls stora syntetiska landskap under den djupblåa himlen, Silvija Boijsen Sinkas anemoner som jag efter vår resa över engelska kanalen också kan tolka som vallmor - ”skyttegravsblommor” – då veteranerna från Första världskriget som reste över använde den som igenkänningstecken men också nykomlingen Martin Enanders målning av gående ”walking” men och änder med den humoristiska titeln ”Andnöd”.
Jag saknade Ann-Marie Utvik men gladdes åt Eva Forsbergs grafik. Maken Lennart Sjögren bidrog med små smakprov på oljor men visar också större målningar i sin ateljé.
De två duktiga stengodsmästarna Tony Patricia Garrett och Caroline Möller får avrunda bilden.

ERICH SCHWANDT