KALMAR

Trots århundradets regntätaste juni månad i riket är det upplagt för succé för sommarens utomhusteater på Krusenstiernska gården i Kalmar. Redan innan premiären ikväll är två extraföreställningar inbokade av lustspelet ”Hjälten från Kalmarsund” med storstjärnorna Robert Gustafsson, Suzanne Reuter och Per Eggers.

Per Eggers värmer sig förstrött med en pipa framme vid scenkanten. Robert Gustafsson sätter i sig en Hawaiipizza och lämnar kvar hälften i kartongen. Suzanne Reuter tackar nej till pastrami med honungsmelon, gäspar en gång och ser aningen frusen ut.
Premiärnerver? Njä, knappast.
Övertaggning? Njä knappast.
Humor? Absolut.
– Öland är som ett Sverige i miniatyr, konstaterar Robert Gustafsson och lyckas så där bara i en handvändning beta av sex olika dialekter hämtade från norr till söder på kartan. Som om det vore ingenting. Tar sig bara en tugga till på pizzan.

SOCIALT STÖRD
Den grå himlen ligger över Krusenstiernska och bjussar generöst på sju sorters regnskurar under dagen. Det är dan före dan före dan. Torsdag kväll är det premiär för ”Hjälten från Kalmarsund” och samtidigt femårsjubileum för sommarteater på Krusenstiernska gården.
– Han är lite socialt störd, en ensam underhuggare med gömd barnslighet, berättar Robert Gustafsson om sin karaktär – bokhandlaren Molander. Denna karaktär kommer förmodligen att ställa till det mest av alla i Kalmar stad under sommaren. Som närmsta vän till Per Eggers karaktär fröhandlaren Andersson är det upplagt för det.

BADAT I KROKEN
Handlingen består av att fröhandlaren ”räddat” livet på en ung mö och därmed får tillfälle att gifta sig med henne. Den förvirrade bokhandlaren sitter dock på en hemlighet som kan förstöra hela bröllopet. Och samtidigt gör den något domderande husan Emma sitt för att sätta stopp för giftermålet. Denna roll spelas av Suzanne Reuter.
– Det är första gången jag spelar hushållerska, men samtidigt är det ju jag som styr och ställer. Jag har mycket makt, precis som jag är van vid, ler Suzanne lite lätt. För att sedan verkligen spricka upp när samtalet flyter in på tiden som spenderas mellan föreställningarna – då hon bor på Kollbergagården i Lilla frö.
– Att rida ut med en häst i området kring Sandskogen, Vickleby och på Alvaret. Det är underbart, konstaterar hon. Varpå Robert Gustafsson tar vid.
– Jag har ju redan badat uppe i ”Kroken”. 16 grader varmt var det. Nästan precis lagom, säger han och stryker under med väl tilltagen hurtighet.
– Över 20 grader så är vattnet faktiskt för varmt att bada i.

STOPP I RONDELL
Suzanne är inte lika förtjust i kallbadandet, men hon har istället en annan egenhet.
– När vi är klara med en föreställningen och solen är på väg ner. Då är det fullständigt ljuvligt att köra över Ölandsbron till den första rondellen. Där kan jag stanna och bara njuta en stund, säger hon. Innan skrattet är där igen.
– Stannar du bara där mitt i rondellen? Det där måste ju Ölandsbladet skriva om. Det är ju Livsfarligt – ”Reuter parkerade mitt i rondellen”, utbrister Gustafsson. Innan de blir överens om en sak.
– Det är fantastiskt vad trevliga alla ölänningar är när vi är på plats. De är liksom inte blyga eller håller sig borta. De kommer fram och säger att det är kul att vi är tillbaka och berättar att de ska se vår föreställning. Det är så avslappat, säger Reuter och Gustafsson, nästan som i kör.

MÅSTE CYKLA
Bredvid sitter Per Eggers, med något mindre Ölandserfarenhet.
– Jag var här senast 1977, då uppträdde vi med ett tältprojekt på södra Öland, berättar han och drar en lång historia. Konstaterar att Öland gjorde stort intryck när han väl var här.
– Men i sommar får jag ju verkligen tillfälle att upptäcka Öland och Kalmar.
Och förstås mest Öland då?
– Ja, det blir väl en del, säger han något trevande.
– Säg nu att du bara kommer vara på Öland till Ölandsbladet, flikar Robert in.
– Du kan ju cykla en massa rundor på södra Öland, Det kommer du ju att göra hela tiden, tillägger Suzanne. Innan Per Eggers avslutar replikskiftet.
– Absolut. Det blir en massa cyklande på Öland i sommar. Jag har hört att det ska vara jättefint. Mest Öland blir det så klart.

MAGNUS ANDERBERG