Den svenska välfärdsmodellen – en källa till avund för resten av jämförbara industriländer?
Hur ofta har vi inte hört att vi svenskar lever i det mest välmående och, rättvisa land som någonsin funnits på vår jord – och med världens mest generösa sociala skyddsnät?

Visserligen har en och annan svensk som vistats utanför våra egna trygga gränser förvånat noterat att det faktiskt finns andra länder som har hyfsade så kallade omställningsregler när man blir sjuk, eller av andra anledningar, inte kan förtjäna sitt dagliga bröd.
För dem av oss som vågat påpeka detta faktum har det oftast slutat med misstänkliggöranden av typen: ”Äh, nu skarvar du, vi har väl ändå högre ersättningar.” Har inte det hjälpt har man dragit till med : ”Vi har i alla fall den bästa föräldraförsäkringen i världen.”
Och i brist på adekvata, vetenskapliga studier och hårda statistikfakta i den omedelbara närheten, har man fått ge sig.
Men nu går det inte att huka längre. Socialförsäkringsutredningens rapport ”Sveriges socialförsäkringar i jämförande perspektiv” visar med alla önskvärd tydlighet att Sverige halkat rejält i trygghetsligan.
Ett exempel: för första gången sedan 1950 har Sverige en tidslängd på sjukförsäkringen (som bekant ett år) som ligger under OECD-snittet.
Fler exempel: Idag har bara 12 procent av arbetslösa (tidigare heltidsarbetande)en a-kassa som motsvarar 80 procent av den faktiska lönen. När det gäller arbetsskadeförsäkringen är det idag bara fem länder som har lägre nivåer än Sverige.
Från borgerligt håll har det i tid och otid  klagats på att Sverige har ett alldeles för generöst välfärdssystem. Ett ofta använt uttryck i debbaten från den kanten har varit något i stil med: ”Jaha, ni vill som vanligt ge bidrag till dom som inte arbetar…”
Man måste nog säga att borgerliga strateger lyckats alldeles utomordentligt med nedmonteringen av den gamla förtalade välfärdsmodellen.
Men frågan är om de inte lyckats för väl.

***

En mångårig träta, eller kamp, i Färjestaden har fått sitt slut. Åtminstone hoppas och tror vi det. Björn Sundeby som fört en enveten strid mot myndigheter och i rättsinstanser i 15 års tid för sin rätt att ta tillbaka det som havet (ja, alltså Kalmarsund) berövat honom, bet igår (måndagen 21 maj)  i gräset. Det vill säga med en grävskopa.
Nu återbördar han cirka 200 kvadratmeter till Sundet och därmed är åtminstone myndigheterna (dock inte vissa grannar) nöjda.
Björn Sundeby kan sägas ha fått oavgjort mot myndigheterna – ett tag var det tal om att återställa en betydligt större del av markerna – men påpekar med viss rätt att likheten inför lagen är en chimär.
Mörbylånga kommun har exempelvis gjort ett omfattande utfyllnadsarbete på 9 000 kvadratmeter på en näraliggande grannfastighet (Granudden). Där har det emellertid aldrig varit tal om några rättsliga åtgärder…