Stora delar av Sverige består av lands- och glesbygd. Ändå stiftas lagar och regler allt oftast efter storstädernas förutsättningar. Idag bor 75 procent av landets befolkning i eller runt de större städerna. Detta betyder att drygt 2 miljoner svenskar bor på lands- eller glesbygden, många av dessa i Kalmar län där mycket av södra Sveriges glesbygd finns.

Nyligen genomförde jag en glesbygdsturné om 15 stopp i Kalmar län – från Odensvi och Rumskulla i norr, Gullabo i söder, Broakulla i väster, till Alby på Öland – där jag fått bevittna en brinnande vilja att bevara servicen i hembygden. Tyvärr är sanningen att servicen på landsbygden tunnas ut för varje år som går. I de flesta småbyar i Kalmar län, som för 25-talet år sedan sprudlade av liv, gapar affärslokaler tomma och bygden tynar sakta bort.

På vissa ställen finns emellertid fortfarande en lanthandel eller mack kvar och där har den kvarvarande samhällsservicen nu centrerats. De tio senaste åren har 20 procent av landsbygdens lanthandlar, och oftast även den kvarvarande samhällsservicen med dem, försvunnit. Fortsätter denna trend i oförändrad takt så dröjer det inte länge innan lands- och glesbygdens både privata och offentliga samhällsservice är utplånad.

Sedan Svensk Kassaservice lades ned har penninghanterandet på landsbygden försvårats. För lokalbefolkningen har det inneburit försämrad tillgång till kontantuttag och för handlarna har faran med att inte snabbt kunna lämna in dagskassor inneburit en osäkrare arbetssituation samtidigt som näringsidkarna många gånger fåt vänta allt fler dagar innan pengarna har hamnat på bankkontot.
Hela Sverige ska leva och bygden behöver butiken är två välkända slogans. Folk handlar dock i allt större utsträckning på städernas stormarknader. Landsbygdens stora utmaning är i dagsläget hur man möter ökad konkurrens från köpcentra samt större rörlighet. På många ställen har byalagen kraftsamlat och bildat ekonomiska föreningar för butikens överlevnad. Ett starkt och utvecklat lokalt engagemang är en förutsättning att hitta lösningar som kan ge både kommersiell som offentlig service. Vanligt är därför att servicenäringar på landsbygden söker fler ben att stå på såsom catering, hemleverans av varor, mack, kafé och bygdegårdsaktiviteter.

Vidare upplever många landsbygdshandlare att det är svårt eller omöjligt att bli ombud för exempelvis Svenska spel. Detta trots att avgifter för maskinhyra etcetera torde täcka de kostnader som exempelvis Svenska spel har för sin utrustning.

Handlare på landsbygden samt Länsstyrelsen i Kalmar län pekar, vid sidan av sviktande kundunderlag, ut den administrativa bördan som ett bekymmer och stor anledning till avveckling. Det är ju orimligt att små lanthandlar exempelvis måste betala samma kostnad för exempelvis tillsyn som stormarknader.

För att bidra till att hindra att servicenäringen i lands- och glesbygd ytterligare utarmas har jag under riksdagens allmänna motionsperiod yrkat på att minska de administrativa kostnaderna för lanthandlarna, underlätta för glesbygdsföretag att erbjuda spel via Svenska Spel och ATG, möjliggöra enklare kontanthantering och betalningsservice på landsbygden samt en översyn kring kostnaderna för tillsynsverksamhet för mindre servicenäringar. Kampen för glesbygdens överlevnad går nu vidare.

Jan R Andersson (M)
Riksdagsledamot, Kalmar län