Bilagor

Ljusstöpning - ett sätt att träffas

Föra
Anneth Naschenweng, Rigmor Hansen, Kristina Sunesson, Gunilla Malmberg och Åsa Green tycker att ljusstöparkvällar är ett trevligt sätt att träffas. I bakgrunden syns också Michael Sahlin som driver Ölandsro tillsammans med Susanne Sahlin.
Foto:
Åsa Green har fäst vekarna och den tillhörande ställningen som tillsammans ska bli en adventsljusstake och ljus i ett.
Foto:
Michael Sahlin visar hur ljusen ska doppas för att de ska bli jämna och hållbara.
Foto:
:Kristina Sunesson och Gunilla Malmberg ger sina ljus de sista doppen innan de fått rätt tjocklek.
Foto:
Adventsljusstaken med ljus börjar få sin slutliga form.
Foto:
Michael Sahlin hjälper ljusstöparna att skära av ändarna på de färdiga ljusen.
Foto:

Det pratas en hel del och skrattas en del men ofta råder även total tystnad och koncentration. Fem kompisar är på Ölandsro och stöper ljus. Några av dem gör det för tredje året i rad, någon är helt ny i sammanhanget.

– Värmen, doften och tystnaden, det tycker jag är skönt, säger Åsa Green som är en av dem som varit med och stöpt ljus förut.

Michael Sahlin från Ölandsro har precis hjälpt de fem ljusstöpande kompisarna att få vekarna rätt fastsatta på de brädor de ska hänga runt och förklarar att de ska doppa ner vekarna och låta dem vara kvar i stearinbadet en liten stund så att vekarna blir fyllda av stearin.

Sedan är det dags att börja stöpa. Var och en har ungefär fem brädor med fyra par ljus på varje. Michael visar hur de ska doppa.

– Doppa ner distinkt och sedan tar ni dem rakt upp igen, doppa lika långt varje gång så slå i plankan i kanten, säger han.

I genomsnitt doppas en omgång ljus 22 gånger, ett normaltjockt ljus är 22 millimeter i diameter så det läggs alltså på ungefär en millimeter åt gången.

Anneth Naschenweng, Rigmor Hansen, Kristina Sunesson, Gunilla Malmberg och Åsa Green doppar i tur och ordning. När en omgång är doppad hämtas nästa och när alla vekar fått ett lager stearin börjar de om från början.

– Gör en paus emellanåt och räkna till hundra så att ljusen får svalna ibland, annars ramlar stearinet av, säger Michael.

Kompisarna tycker att det här är ett av många trevliga sätt att träffas och även om det råder stor koncentration och tystnad under arbetet så blir det också tillfälle till prat om allt från resor till träning och andra aktiviteter de ska hitta på.

– Det är roligt att samlas, det är en social grej också, säger Kristina.

– Och så blir det så proffsiga ljus, man är stolt när man kommer hem med dem, säger Åsa.

De fina handstöpta ljusen kan med fördel användas bland annat som gåvor, till exempel när man är bortbjuden, tycker de. Men några hamnar förstås också i de egna ljusstakarna.

På Ölandsro har Michael och Susanne Sahlin hållit ljusstöparkvällar i fyra års tid nu och de märker att intresset har ökat efterhand. De här kvällarna arrangeras från mitten av oktober till någon vecka in i december men störst tryck är det i andra halvan av perioden. De flesta vill stöpa ljus lite närmare jul.

När ungefär halva kvällen har gått är det dags för fika. De fem ljusstöparkompisarna tycker det är skönt att komma ut i den lite svalare luften utanför stöpningsrummet. Under fikat pratar de om aktiviteter de har gjort och som de planerar att göra.

Efter en stund är det dags att lägga de sista lagren stearin på ljusen, som nu också fått en välbehövlig vila. Nu när ljusen är lite tjockare blir brädorna de hänger på också tyngre och lyften upp och ner i stearinbadet känns lite i skuldror och axlar.

– Vi kommer att ha träningsvärk imorgon, säger någon med ett skratt.

Snart börjar de första ljusen att vara klara och Michael hjälper till att mäta så att tjockleken blir rätt, skära av ändarna och säga vad som ska göras. Ett par sista dopp görs och sedan är ljusstöpningen klar för den här gången.