Åsikter

En minnesdag då vi kan lära av historien

Åsikter Artikeln publicerades
Foto:Arkiv

Vissa dagar kan vi behöva stanna upp en stund och reflektera över oss själva och vår omvärld.

Almanackan är fylld av dagar att uppmärksamma på allehanda sätt.

Vissa hör till religionens värld, andra är rent kommersiella.

Men vissa dagar känns viktigare än andra.

En sådan dag är den 27 januari: Förintelsens minnesdag.

Att Förintelsen uppmärksammas just denna dag beror på att det var den 27 januari 1945 som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades.

År 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag. Just i år är temat "Aldrig mer”.

För det är inte så att folkmord upphörde i och med att nazisterna blev av med makten i Tyskland. Vi har sett det på andra håll, i Pol Pots Kambodja, i Rwanda, i Srebrenica och på många andra håll i världen.

Detta är en dag att minnas offren och att fundera på vad som gör vissa av oss människor så omänskliga.

Sedan några år tillbaka åker högstadieeleverna i Borgholm kommun på en resa till Stutthof i Polen för att se hur det verkligen var. På sidan 21 i dagens tidning kan ni läsa en berättelse från den senaste resan, skriven av en elev på Slottsskolan, Karin Rooth.

Hon skriver bland annat:

”Att läsa i en bok, och att besöka något i verkligheten, är två helt olika saker. När man upplever en resa som denna, förstår man på djupet hur hemska vi människor sorgligt nog kan vara mot varandra”.

Under många år fick skoleleverna besök av överlevande från lägren.

Att få höra exempelvis Benny Grünfeld, överlevande från Auschwitz, berätta om sina erfarenheter (som han också samlat i boken "Tonåring i Hitlers dödsläger”) väcker starka känslor. Jag vet, för jag har lyssnat på Bennys gripande historia.

Men när de överlevande blir så gamla att de inte orkar åka ut till skolor längre är det viktigt att inte denna viktiga bit av Europas historia glöms bort. Därför är resorna till exempelvis Stutthof så viktiga, där eleverna med egna ögon kan få en bild av hur det var i lägren. De kan försöka sätta sig in i hur det var att vara fånge och vilka krafter som låg bakom idén med att utrota ett helt folk.

Inför Förintelsedagen i år har författaren Elisabeth Åsbrink skrivit historien om Raphaël Lemkin, mannen bakom FN:s folkmordskonvention som klubbades igenom 1948.

I dag är han i det närmaste helt bortglömd, men Elisabeth Åsbrinks berättelse, som man kan nå via hemsidan för Förintelsens minnesdag, berättar gripande om en man som förlorade hela sin familj i Förintelsen och som dog utfattig i USA 59 år gammal. Men också om en man som vigde sig liv åt att sätta folkmordsfrågan på agendan.

Vi kan också ägna Raphaël Lemkin en tanke en dag som denna.

"Aldrig mer!” är måhända en utopi. Men det är en vacker tanke, en tanke om att människan i grunden vill gott. Och det vill vi väl alla?