Åsikter

Dödshjälp och sorgliga begravningar

Barbro Lindgren ,

Jag fortsätter att fundera på dödshjälp och alla sorgliga begravningar.

Att vi ska kunna få hjälp att dö, när livet är outhärdligt och ändå inte kan bli bättre, är självklart. Men det lär tyvärr dröja, eftersom allt tar lång tid i Sverige. Och jag tänker inte resa till Holland för att dö, dö tänker jag göra hemma.

Jag har sett för många gamla plågas i åratal, utan att få hjälp att dö. Och många, som helst skulle vilja dö, tänker i allmänhet inte på, att det går fortare om man slutar äta och dricka.

Sen kommer vi till begravningarna. Få saker gör mig mer betryckt än begravningar. Vem hittade på att man ska ligga i en kista i en kyrka, när de flesta sällan är där medan de lever?

Och alla blomsteruppsättningar och kransar och musik och tal, som verkligen medverkar till förstämningen. Men nu börjar det bli vanligare med begravning i andra lokaler, där stämningen inte är lika tryckande för oss som inte är religiösa. Men då är frågan: Ska kistan vara med? Eller eventuellt urnan? Nej, jag tycker inte det. Det viktigaste i kistan eller urnan är ju redan borta.

Varför är det så viktigt med en död kropp eller lite aska? Låt kroppen direkt efter döden föras till krematoriet och kylhuset. Själv tycker jag inte det är viktigt med en grav överhuvudtagen, men många tycker det och då ska de förstås ha det. Bara jag slipper!

Skön glad död önskar