Åsikter

Dags för ett nytt Böda-uppror?

Länsstyrelsens sätt att utöva naturvård upprör på norra Öland.
Foto:privat
Länsstyrelsens sätt att utöva naturvård upprör på norra Öland.

Länsstyrelsens framfart i Bödaskogen fortsätter att väcka upprörda känslor och knutna nävar bland ölänningarna. Nu senast i naturreservatet Böda västra och området norr om parkeringen vid Byrum Sandvik.

Här har stora avverkningsmaskiner och skotare grävt halvmeterdjupa spår på de känsliga vitmossafälten och för årtionden framåt fördärvat det som lokalbefolkningen mest har glatt sig åt och skyddat i generationer i detta populära fritidsområde.

Det är inte syftet med åtgärderna som människorna här uppe i första hand vänder sig emot utan sättet på vilket man gör det. Det finns förståelse för att åtgärder är nödvändiga då och då även i naturreservat och arbetet längs stränderna, med syfte att till exempel begränsa vretrosen och göra sandområdena mera öppna, det kan de flesta köpa.

Själv har jag under mina nästan 25 år på naturreservatet Horns Kungsgård sysslat med naturvårdsarbeten i känsliga marker. Jag blev under 80-talet utbildad av länsstyrelsens och naturvårdsverkets personal. Alltid ipräntad hur viktigt det var att gå fram med försiktighet där naturen var extra känslig.

Det finns många sätt att bedriva naturvård på för att skona markerna. På kungsgården tillverkade vi lätta kälkar som vi drog fram och täckte med plåtar och som vi eldade upp ris och grenar på. Massaved och timmer vinschade vi fram till småvägar där vi kunde köra med mindre traktorer och timmervagnar. Året efter kunde ingen se att vi varit inne på slåtterängarna eller ute på de känsliga alvaren.

Okej…det tog längre tid och fordrade fler människor men arbetet kunde utföras i samklang med naturen.

Jag blir förtvivlad när jag ser hur Länsstyrelsens folk i dag bär sig åt i Byrumskogen. Jag förstår inte hur ni tänker. Okej…. ni säger att ni skall återställa allt som blivit sönderkört .men ni skall veta att det tar decennier att återskapa vitmossafälten och den mycket särpräglade naturen som har formats efter tallplanteringarna på 1700-talet och fram till våra dagar.

Länsstyrelsens renommé bland ölänningarna har i generationer inte varit särskilt högt…nu har den nått en bottennivå.